Lärobok i telegrafi

•285

§ 102. Efter dessa förberedelser torde vi ändtligen kunna öfvergå till beskrifningen af Wheatstone^ automatiska (sjelftelegraferande) snabbskriftstelegraf, hvars hufvuddelar äro framstälda uti figg. 175—179. Uti fig. 175, sid. 283, märka vi först tvenne vinkelhäfstänger A och B, hvilka äro med hvarandra i permanent förening medelst tvenne spiralfjedrar, af hvilka deras öfre armar hållas emot hvar sin af tvenne metallnabbar, som äro insatta uti ebonitskifvan 2. Sistnämnda skifva drifves af ett urverk att oscillera så, att dess båda ändar gå upp och ned. I fig. 175 visas skifvan, när högra ändan innehar sitt högsta och venstra ändan sitt lägsta läge. I fig. 176 visas skifvan, när båda ändarne ligga lika högt. I fig. 177 visas skifvan, när venstra ändan innehar sitt högsta och högra ändan sitt lägsta läge. I alla tre dessa lägen hafva nu de öfre armarne af häfstängerna A och B bibehållit sin förbindelse med de båda här ofvan omnämnda nabbarne, hvilka alltså sinsemellan varit under tiden direkt förenade. Men detta inträffar ej alltid.

Yid yttersta ändan af öfre armen är på hvardera häfstången medelst ledgång ansatt en vertikal nål S, Jf; och föras dessa nålar upp och ned af de båda häfstängerna. Huruvida de båda häfstängerna kunna under ebonitskifvans oscillation bibehålla sina förbindelser med hvar sin af de båda nabbarne, beror af den omständigheten, huruvida de båda vertikala nålarne S och M kunna obehindradt röra sig uppåt. Skulle någondera af dessa nålar stöta emot något hinder för denna rörelse, stadnas äfven motsvarande häfstångsarm i sin rörelse uppåt; denna arms förbindelse med näbben afbrytes följaktligen.

Tätt ofvanför de båda nålarne löper en rimsa af fast papper. Stöter någondera nålen emot denna pappersrimsa, afbrytes derigenom denna nåls rörelse uppåt; och häfstångens förbindelse med näbben upphör. Om åter, såsom i båda

Fig. 177.

-R