Lärobok i telegrafi

•287

riktningen. Der de horisontala stängerna upphöra att föra endera af armarne PP åt ena eller andra hållet, fullbordar alltså tryckrullen E öfverförandet af skifvan I) uti omkastadt läge.

Ifrågavarande skifva är delad uti tvenne från hvarandra isolerade hälfter, af hvilka den ena befinner sig i förening med linien, den andra i förbindelse med jorden. På hvardera hälften finns en metallnabb. Allt eftersom skifvan befinner sig i ena eller andra läget, är hvardera näbben i förening med den ena eller den andra af de båda vinkelhäfstängerna C, Z. Af dessa häfstänger är den ena, C, förenad mad batteriets positiva pol, den andra, Z, med batteriets negativa pol. I det öfvergångsläge, som framställes i fig. 176, är häfstången Z i förbindelse hvarken med den ena eller med den andra näbben; ty ett i den öfre häfstången inskrufvadt stift slår i detta ögonblick emot en bit ebonit på den undre häfstången, hvarigenom denna drifves undan så, att hon i öfver-

Fig. 179.

gångsläget ej ligger an mot någondera näbben. Deremot befinner sig den öfre häfstången i detta läge i förbindelse med båda nabbarne, till följd hvaraf skifvans båda hälfter, den ena representerande linien, den andra jorden, äro, under ett ytterst kort tidsmoment, med hvarandra direkt förbundna.

Den apparat, med hvilken vi nu sysselsatt oss, är afsändningsapparaten (transmitter). Sedan vi äfven fått fästa uppmärksamheten dervid, att de båda å den oscillerande ebonitskifvan 2 (vaggbommen) befintliga metallnabbarne äfven äro sinsemellan förbundna medelst reostaten R — för såvidt man ej i denna reostat anordnat afbrott —; torde vi kunna öfvergå till sättet, på hvilket ifrågavarande apparat utför telegraferingen.