Lärobok i telegrafi

•310

tisk) snabbskrift. Såsom transmitter till Siemens receiver kan man använda vare sig Wheatstone^ i det förestående beskrifna apparat eller ock andra likartade.

Fig. 184 visar apparaten sedd framifrån; fig. 185 bakifrån. Elektromagneten har endast en trådrulle C (fig. 184), hvilken i horisontalt läge är insatt emellan väggarne, som uppbära urverket. Det i denna rulle instuckna jernet är rörligt omkring sin längdaxel samt har i hvardera ändan en polförlängning q (fig. 184) och qx (fig. 185). I dessa polförlängningar äro för de spetsar (pivoter), på hvilka jernkärnan rör sig, hål utborrade. En hästsko-magnet M är ofvanifrån skjuten öfver apparaten så, att dess poler närma sig hvarsin af elektromagnetens polförlängningar. Medelst skrufven O kan afståndet regleras emellan magnetpolerna, å ena sidan, och elektromagnetens polförlängningar, å den andra. Spiralfjedern / regleras medelst skrufven R. På polförlängningen q är anbragt dels armen u, hvilken förer bläcktrissan, dels, åt motsatta hållet, en hafstång, hvars klack är s och hvars städ är t. Allt efter som strömmen går i den ena eller i den andra riktningen genom elektromagnet-lindningarne, komma polförlängningarne att attraheras eller repelleras af den permanenta magnetens poler. Sedan spiralfjederns spänning blifvit afpassad i förhållande till den permanenta magnetens inverkan på elektromagnetens polförlängningar — hvilken inverkan åter är beroende utaf afståndet emellan magnetpolerna och nyssnämnde polförlängningar — kommer häfstången att ej allenast för hvarje omkastning af den inkommande strömmens riktning gå öfver åt ena eller andra hållet utan ock att qvarstanna i det ena eller andra läget, intilldess att hon, till följd af nästkommande ströms inverkan, kastas öfver i det motsatta.

På apparatens baksida finns en tillställning ej endast för urverkets avtomatiska utlösning och arreterande utan ock för åvägabringande af den vid öfver-dragningen erforderliga avtomatiska omkastning af klackens alternerande förbindelse med den andra mottagningsapparatens elektromagnetlindningar och rned batteriets negativa pol. Den förr beskrifna avtomatiska omkastaren är här åvägabragt på mekanisk väg.

När polförlängningarne q qx attraheras af den permanenta magnetens poler, lyftes den vid polförlängningen ql (fig. 185) anbragta armen d uppåt. Denna arm lyfter åter armen e så, att en vid den sednares ända befintlig hake upphör att gripa emot en sprint uti armen g. Sistnämnda arm är rörlig omkring en vid dess öfre ända befintlig axel, hvars båda ändar äro tappformiga och instuckna: den ena uti instrumentets främre vägg, den andra uti öfre ändan af den tvåarmade häfstången l, rörlig omkring axeln (öfre) v. När armen g blifvit på nyssnämnde sätt utlöst vid nedre ändan, föres denna till följd af dess egen tyngd i riktning mot qv Dervid vrider han sin axel h helt obetydligt, dock tillräckligt för att armen i kan passera under samma axel, hvilken, der i vill komma fram, är till hälften urfilad så, att i släppes fram, när armen g verkställt nyssnämnde vridning af sin axel, till följd af hvilken det å densamma urfilade planet kommer att bli lagdt nedåt och fullkomligt horisontalt. Befinner sig åter