Lärobok i telegrafi

•314

ock endast ett historiskt intresse. I allmänhet användes dervid s. k. släpkontakter. Så t. ex. lät man en liten knippa metallnålar släpa utefter det öfver en metallcylinder framlöpande, för telegraferingens åvägabringande urhuggna papperet, för att komma i kontakt med cylindern i de tidsmomenter, då ström vare sig i ena eller andra riktningen skulle utsändas på linien. Nålknippan nöttes samt ref af papperssmulor, som föranledde osäkra kontakter.

Wheatstone torde hittills vara den ende, som vid konstruktionen af en avtomatisk aftelegraferingsapparat för morseskrift (transmitter) lyckats öfvervinna de mötande hufvudsakliga praktiska svårigheterna.

§ 108. Vid anordnandet af batteri-ledningarne uti en mellanstation på en linie, der man arbetar med dubbelström, måste man taga följande omständigheter i betraktande.

Enär såväl skrift- som omkastningsströmmen måste uti en viss riktning gå genom det polariserade mottagningsinstrumentets lindningar, är det icke likgiltigt, hvilkendera af de båda till lindningarne hörande ytterkontakterna förbindes med liniesidan eller med jordsidan af ledningen. Antag nu, att samtliga mottagningsinstrumenter på en linie, hvars hufvudriktning är t. ex. N—S, med stationerna A, B, G, D o. s. v. blifvit instälda så, att de arbeta för skriftström, som går i riktning från den nordligaste stationen, A, söderut. Stationen A måste då alltid hafva kolpolen i förbindelse med nyckelns städ. Den motsatta, sydliga ändstationen deremot måste hafva zinkpolen stäld till nyckelns städ. På en mellanstation hvilken som helst, låt vara G, måste man ställa kolpolen till den nyckels städ, med hvilken man telegraferar söderut (till B, E o. s. v.), men zinkpolen till den nyckels städ, med hvilken man telegraferar norrut (till B, A).

Enär man nu (der man för telegrafering med dubbelström använder vanlig enkel-ströms-nyckel) måste förena batteriets zinkpol med klacken på den nyckel, hvars städ är förenadt med kolpolen, och tvärtom; så kommer nu, ifall man för de båda till ett och samma öfverdragningssystem hörande apparaterna begagnar gemensamt batteri, den ena nyckelns klack att bli förbunden med samma batteripol som den andra nyckelns städ och den förstnämnda nyckelns städ att bli förbundet med samma batteripol som den sednare nyckelns klack. Den gemensamma ledningen till jorden är tagen inuti batteriet.

Såsom vanligt vid enkel-ströms-öfverdragning hemtar den ena mottagningsapparatens städ sin förbindelse med batteriet från motsatta nyckelns städ. Mottagningsapparatens klack hemtar batteri från häfstången på tillhörande sjelfverkande strömledare; börande alltså den sednares städ vara förenadt med samma batteripol som tillhörande nyckels städ.

Med stöd af hvad nu här blifvit yttradt angående batteriledningarnes framdragande samt hvad å sidd. 297—299 förekommit rörande åvägabringandet af den för öfverdragningen erforderliga sjelfverkande strömledaren, torde det vara lätt att af fig. 186 inhemta, huru ledningarne (enligt Varley's system) anordnas på en mellanstation af ifrågavarande slag. För hvardera enkel-apparaten äro upptagna tvenne strömledare för hand C., B och C', B'. Af dessa användas B och.