Lärobok i telegrafi

•334

lyftes nu så, att den öfre klon som då ej vidare kan nås af de öfre stiften på hjulet r, icke hindrar hjulet r att gå ikring, hvartill det städse har benägenhet till följd af den dragning, som utöfvas af tyngden G. Men deremot kommer nu det närmaste af de undre stiften på hjulet r att slå emot den nedre gaffelklon Z, hvarigenom verket hejdas i sin gång. Så snart strömmen i elektro-magneternas lindningar upphör, drages ankaret tillbaka af tyngden t, och gaffeln faller nedåt så, att den undre klon kommer nedanför de undre stiftens

Fig. 203.

Fig. 204.

ändar. Hjulet r kommer då ånyo i rörelse, hvilken rörelse upphör, så snart det närmaste af de öfre stiften slår emot den öfre, nu ingripande, klon Z!'. För att hjulet r skall kunna löpa omkring, erfordras således, att gaffeln rör sig upp och ned, hvilket åter betingas deraf, att ankaret rör sig omvexlande mot och från elektromagnetpolerna. Denna ankarets rörelse åstadkommes genom ledningskedjans slutande och öppnande skiftevis, hvilket åvägabringas af urverket förmedelst en inrättning g, till hvilken ledningen går dels från 1, dels från 6.