Sida 344
XV. Bokstafstrycktelegrafer; kemiska och kopieringstelegrafer
•344
Fig. 208.
häfstångens rörelse en mekanisk tillställning för tryckningens utförande blir utlöst. I sistnämnda fall kan t. ex. en excenterskifva få efter nämnde utlösning rotera ett slag och derunder trycka emot midten af en i ena ändan fastgjord lamellfjeder, hvars andra ända då för papperet mot bokstafstypen. I stället för en excenterskifva kan man använda en skifva i form af en liksidig triangel eller annan regulier månghörning, hvilken för hvarje utlösning roterar så till vida, att ett af dess hörn trycker emot en fjeder af nyssnämnde slag. Denna utlösning är ej sällan inrättad i likhet med gaffeln zz på Kramers visaretelegraf fig. 202 sid. 333.
Dessutom har man användt en rent mekanisk utlösning. Vid ytterkanten af typhjulet finnas utstående nabbar, till lika antal med bokstäfverna. Ett slags knif eller triangelformigt stycke släpar lätt emot dessa nabbar men hinner ej, så länge hjulet någorlunda hastigt roterar, tränga ned emellan två af dem. Om deremot hjulet stannar, nedtränger ifrågavarande stycke emellan tvenne hvarandra angränsande nabbar och verkställer derigenom utlösningen. Det triangelformiga styckets rörelse förmedlas genom komprimerad luft Säj ätt nedträngandet mellan tvenne nabbar går temligen långsamt, hvaremot rörelsen tillbaka sker hastigt.
Äfven typhjulets rörelse har man, i House's apparat, förmedlat genom komprimerad luft. För sådant ändamål lät House, hvars apparat, patenterad redan år 1846, är den äldsta bokstafstryckapparaten, den inkommande strömmen verka på en särdeles egendomligt inrättad »axial» elektromagnet (fig. 208). A A är lindnings-hvarfvens genomskärning i längdaxelns riktning. Dessa lindningshvarf äro upplagda på en kopparhylsa, å hvars innersida äro anbragta ringar af jern, hvilkas genomskärning äfven visas af figuren. I längdaxeln är insatt en messingsstång, på hvilken äro fästade små klock-formiga jernstycken. När strömmen går igenom elektro-magnetlindningarne, attraheras hvarje klocka mera af den närmast nedanför än af den närmast ofvanför befintliga jernringen. Den på metalltråden B C hängande messingsstången kommer då att röra sig nedåt. När strömmen upphört, upplyftes stången af nyssnämnde metalltråd, hvars spänning regleras medelst skrufven B. Jemte messingsstången rör sig ventilen eller sliden E upp och ned. Ä dess omkrets finnas trenne rännor, af hvilka den mellersta kommunicerar med ett kärl, som innehåller komprimerad luft, och de båda andra med den yttre luften. På innersidan af cylindern, inuti hvilken denna ventil rör sig, finnas två rännor, kommunicerande med hvar sitt af tvenne rör M och N, hvilka sinsemellan äro förbundna medelst ett tredje, uti hvilket en kolf befinner sig. När slidventilen går nedåt, kommer den nedre rännan i cylindern och på samma gång t. ex. röret M i förbindelse med kärlet, som innehåller komprimerad luft, hvaremot öfre rännan i cylindern och på samma gång röret N
Källa: Project Runeberg ·