Sida 359
XV. Bokstafstrycktelegrafer; kemiska och kopieringstelegrafer
•359
sednare telegraferar, blir förhållandet omvändt. Till förekommande af oupphörlig omreglering af fjedrarne, som af denna anledning skulle blifva nödvändig, har Hughes i strömschemat vidtagit den förändring, som visas i fig. 219.
Emedan en svagare ström behöfver mer tid än en starkare, för att öfvervinna magnetismen i elektromagneterna; och strömmen är vid ankomststationen, när linieafledningar ega rum, svagare än vid afgångsstationen, så har Hughes ställt så till, att strömmen blir i tillfälle att på det förstnämnda stället utöfva en långvarigare verkan än på det sednare. För sådant ändamål får den utgående strömmen från Q tvenne vägar, nemligen en till den förut kända näbben q (som sköter om korrektionshjulet) och en till häfstången d d'. Näbben q ligger an emot en isolerad kontaktfjeder, R\ så länge dess axel står stilla, och den härunder uppträdande strömmen får sin väg genom q, R' och elektromagneten till linien. Så snart denna ström verkat så mycket på elektromagne-
Fig. 219.
ten vid afsändningsstationen, att magnetismen ej längre förmår hålla ankaret nere, kastas detta upp och kommer i förbindelse med d, hvarefter ingen eller blott en ringa del af strömmen går genom elektromagnetlindningarne vid afsändningsstationen. Det gör derföre just ingenting, om strömmen på afsändningsstationen är något för stark, emedan elektromagneten der ej blir utsatt för hans fortsatta inverkan, hvilken möjligen annars åstadkommit en motsatt polaritet, som kunnat draga ankaret tillbaka. Snart uppstår, till följd af axelns l> rörelse, afbrott mellan q och R', men strömmen fortfar att gå ut på linien via d och n, och detta (allt sedan n träffade d) med större styrka, emedan han nu ej försvagas af motståndet uti afgångsstationens elektromagnetlindningar. Han verkar derföre fortfarande på elektromagneten vid mottagningsstationen, ända tilldess att ankaret derstädes kastas upp mot häfstången d d\ då väg till jorden erhålles förbi elektromagnetlindningarne. På detta sätt får på båda stationerna strömmen gå igenom lindningarne endast så lång tid, som det behöfs för att åstadkomma ankarets tillbakakastande.
Denna anordning af ledningarne medför ock den fördelen, att magnetismen uti elektromagneterna, som ej blifvit utöfver behofvet försvagad, får längre tid på sig att återgå till sin normala styrka, oaktadt han nu dertill ej behöfver så
Källa: Project Runeberg ·