Sida 363
XV. Bokstafstrycktelegrafer; kemiska och kopieringstelegrafer
•363
telegrammer i timmen. I medeltal expedieras dock endast 30 à 40. Under kortare arbetstid, t. ex. 20 à 30 minuter, expedierar man ofta 1 telegram i minuten; och vid ett tillfälle har man under 1 timme expedierat 54 telegrammer, af hvilka ett innehöll 69 ord.
Den del af pappersrimsan, som tagit upp telegrammet, klippes till passande längder och uppklistras på en telegramblankett, hvilken sedan tillställes adressaten. Telegrammets omskrifning på mottagningsstationen undvikes således.
Man påstår, att på illa isolerade linier Hughes apparat går i allmänhet åtminstone lika bra som Morses.
Hughes apparat hör obestridligen till de sinnrikaste föreningar mellan elektrisk och mekanisk kraft; men just denna omständighet har utgjort förnämsta hindret för apparatens mera allmänna användning. Den precision, apparaten fordrar, och den ansträngning, som behöfs för att hålla densamma i verksamhet, taga tjenstemännens både själs- och kroppskrafter betydligt i anspråk. Derföre är det ej att undra på, att de varit benägna att föredraga morseapparaten, isynnerhet då de äro af gammalt förtrogne med den. Emellertid är Hughes apparat numera i utlandet mycket allmänt använd.
För apparatens raska skötande arbeta 4 tjenstemän samtidigt, 2 på hvardera stationen. Då har å linier med särdeles stor korrespondens Hughes apparat afgjordt företräde framför morseapparaten. Man hinner nemligen att med den expediera 2 à 3 gånger så mycket som med Morse's. Der åter med Morses apparat korrespondensen godt hinnes med, är ett utbyte ändamålslösa såvida man ej åsyftar att genom sådant kunna undvika eljest erforderlig natt-tjenst.
§ 118. Hittills hafva vi omnämnt endast sådana telegraferingssystem, som grunda sig på den plektriska strömmens fysiska verkningar. Emellertid har man ock för telegrafering begagnat sig af strömmens kemiska verkningar. Vi veta, att när den elektriska strömmen passerar en vätska, som icke (såsom t. ex. qvicksilfver eller brom) utgöres af en enkel kropp, så sönderdelas denna vätska.
För att kunna inom telegrafien tillgodogöra strömmens kemiska verkningar, måste man begagna en sönderdelningsvätska af sådan beskaffenhet, att sönder-delningsprodukternas färg blir tydligt olik vätskans. Med en sådan vätska in-dränkes pappersrimsan, hvilken derigenom blir ledande. Kimsan är rörlig ungefär som på morseapparaten; och ett stift släpar mot henne. Från detta stift tager strömmen sig väg genom rimsan till en under henne befintlig metall o. s. v.; hvarigenom vätskan i rimsan sönderdelas vid stiftets spets och en mörk utfällning bildar sig i papperet under den längre eller kortare tid ledningskedjan hålles sluten. När ledningskedjan öppnas, upphör strömmens cirkulation, så ock sönderdelningen och utfällningen i rimsan. Sålunda kan man, genom att omvexlande öppna och, längre eller kortare tid, sluta kedjan, frambringa på rimsan de vanliga morsebokstäfverna.
Ar 1843 erhöll Bain patent i England på sin elektrokemiska telegraf, som ännu används på ett och annat ställe så väl der som i Amerika. Men inom Österrike lia de kemiska telegraferna erhållit sin mesta användning, der införda af telegrafdirektören D:r Gintl.
Källa: Project Runeberg ·