Sida 362
XV. Bokstafstrycktelegrafer; kemiska och kopieringstelegrafer
•362
stålmagnetens poler. Ju svagare den ankommande strömmen är, desto mera måste i allmänhet fjedern spännas. Skrufven i ändan af häfstången d d' får icke ställas för nära ankaret (när häfstången är attraherad); ty ankaret bör med en viss fart träffa denna skruf, för att med tillräcklig kraft kunna verka på häfstången.
Samtidigheten regleras sålunda: På båda stationerna trycker man ned knappen n, och endera stationen slår an den omärkta tangenten. Derefter nedtrycker ena stationen en bokstafstangent t. ex. F, för hvarje gång häfstångs-inrättningen går omkring. Erhålles nu på den andra stationen oupphörligen bokstafven Fså öfvergår man till regleringen Jtä 2, som här nedan skall beskrifvas. Erhåller man i stället för F bokstäfverna G, II, I o. s. v., så går verket för fort; och pendelkulan bör flyttas längre ut på pendelstången. Erhåller man åter E, B, C etc., så går verket för långsamt; och pendelkulan bör flyttas närmare pendelstångens fastsittande ända. Denna reglering M 1, under hvilken korrektionsnabben q är i tillfälle att för hvarje slag, som korrektionshjulet gör, verka på detta, fortsattes tilldess att bokstafven F oupphörligen erhålles.
Under regleringen JYi 2 låter man korrektionsnabben verka på korrektionshjulet blott hvarannan gång detta går omkring. Detta kan åstadkommas antingen derigenom, att tangenten (på afsändningsstationen) slås an endast hvarannan gång, eller ock, såsom i praktiken sker, derigenom att den reglerande personen (på mottagningsstationen) med fingret trycker ned ankaret så, att det får gå upp endast hvarannan gång strömmen går igenom lindningarne. Sedan man nu reglerat så, att samma bokstaf, F, oupphörligen erhålles, öfvergår man till regleringen JYs 3, under hvilken man låter korrektionsnabben verka på korrektionshjulet endast hvar tredje eller hvar fjerde gång detta går omkring o. s. v.
När samtidigheten en gång blifvit åvägabragt, bibehålles den bäst derigenom, att telegraferingen får fortgå raskt och utan uppehåll. Om sådant emellertid ej kan ske, utan ett uppehåll erfordras, så slår man litet emellanåt an den omärkta tangenten, för att dymedelst sätta korrektionsnabben i tillfälle att gripa in i korrektionshjulet. Sålänge samtidigheten bibehålles, märkas i verket inga stötar (härrörande från korrektionsnabbens sammanstötning med korrektionshjulets kuggar).
Häfstången S behöfver ej göra ett helt slag mellan hvarje bokstaf; hon kan under hvarje omlopp aftelegrafera 5 à 6 bokstäfver. Vid telegraferingen böra tangenterna slås an i den ordning bokstäfverna skola följa på hvarandra, och mellan en redan anslagen tangent och den, som dernäst skall slås an, bör finnas en intervall af åtminstone 4 tangenter.
På linier om högst 40 mils längd arbetas vanligtvis med sådan hastighet, att bokstafshjulet gör 110 à 120 slag i minuten. På linier, som äro längre, används en hastighet af endast 90 à 100 slag. Med den förstnämnda hastigheten skulle omkring 26 ord, d. v. s. ungefär ett tjuguordigt telegram med dertill hörande tjensteanmärkningar, kunna expedieras per minut och således 60
Källa: Project Runeberg ·