Lärobok i telegrafi

•368

ning förefinns till de båda elektromagneterna E [E'). Armarne k (le') sättas i rörelse af pendeln sjelf under dess gång, medelst friktionsrullen V.

Oafsedt den äfvenledes af pendelrörelse beroende kontakten mellan i och g (fig. 224), slutes sålunda strömmen genom den venstra elektromagneten, hvarje gång pendeln svänger åt venster, och genom den högra hvarje gång pendeln svänger åt höger. Pendelkulans jernstycke attraheras i förra fallet af den venstra elektromagneten, i det sednare af den högra. Härigenom påskyndas tillrygga-läggandet af det yttersta vägstycket vid pendelns svängning åt den ena eller andra sidan: men för att pendeln derefter skall få gå tillbaka, är det nödvändigt att ledningskedjan åter afbrytes. Detta afbrott åstadkommes af regulator-pendeln ü (fig. 224).

Fig. 225.

Pendeln U är 4 gånger kortare än pendeln L och gör derföre tvenne svängningar under det att L gör en. I det ögonblick den stora pendeln slagit ut åt ena sidan och dess kula närmat sig den dervarande elektromagneten, stöter en på regulatorns pendel befintlig nabb mot knappen i, hvilken sitter på en fjeder, som ligger an mot och bildar kontakt med g. Härigenom blir ledningskedjan afbruten, och elektromagneten upphör att attrahera den stora pendelns kula. Den stora pendelns rörelse göres sålunda beroende af regulatorpendelns. Genom en mikrometerskruf, förbunden med en till venster synlig visare och medelst en fjeder verkande på fjedern som håller knappen kan man, inom de skarpaste gränser; reglera tiden för pendelnabbens stöt mot knappen i och sålunda för af brottets inträffande; hvarigenom åter den stora pendelns svängningar ytterligare kunna regleras. Om någondera pendeln har benägenhet att gå fortare än den andra, märkes det på sjelfva skriften, såsom längre fram skall nämnas och regleringen med mikrometerskrufven lämpas derefter.