Lärobok i telegrafi

' 370

och tillbaka öfver plattan. När den af pendeln dragna armen Z går fram och tillbaka, meddelar han samma rörelse åt häfstången B, hvilken har sin axel på midten, och uti hvars öfre, gaffelformiga ända är fästad ställningen p, hvilken följaktligen också erhåller en fram och tillbaka gående rörelse. K Ti äro tyngder, applicerade på häfstången B, för att erhålla dennas tyngdpunkt i axelns medellinie, så att hon i hvarje ställning är lika tung på begge sidor om axeln och sålunda alltid innehar jemnvigt, Skriftaflan X står deremot stilla.

För att få skrufspindeln v att vrida sig, finns i den öfre, gaffelformiga delen af häfstången B ett steghjul, såsom tydligare visas i fig. 227, i hvilken genom vertikal genomskärning gaffelns högra klo och inrättningens yttre delar till höger blifvit frånskurna. När gaffeln är nära slutet af sin svängning åt höger, kommer armen R med den äfvenledes gaffelformiga häfstången r R r att träffa den stillastående skrufändan m; till följd hvaraf hela den öfre delen af sistnämnda hafstång, som har sin axel vid sin nedre ända, skjutes åt venster så, att en vid r rätt utstående nabb griper öfver spetsen af en tand på hjulet o, och en från r på samma vis utstående nabb träder ur hjulets tandgång. Den förstnämnda näbben trycker nu mot tandens sneda sida, så att hjulet o och på samma gång spindeln v, på hvilken hjulet är fastsatt, vridas något. Till följd af häfstångens R förenämnda skjutning åt venster drages äfven armen h K åt venster, hvilket åter förorsakar en dylik förskjutning på nedre ändarne af vefvarne l och l', hvilka då vrida sina axlar c och c för ändamål, som framdeles skall angifvas.

När derefter R, vid inrättningens öfvergång åt venster, träffar n, skjutas alla förenämnda rörliga delar i motsatt riktning; hvarigenom bland annat näbben vid r ånyo kommer öfver en tand på hjulet o och sålunda fortsätter att vrida hjulet och dess axel, spindeln v. Häraf finna vi, hurusom den på spindeln v (fig. 226) löpande muttern, som förer skrifspetsen a, flyttas fram derigenom att spindeln vrides.

Blott hvarannan gång skrifinrättningen går öfver skriftaflan X släpar skrif-stiftet emot donna. Andra gången är det skriftaflan X (fig. 224) som beröres af sitt skrifstift. De båda skrifstiften verka således alternerande, till följd hvaraf tvenne kopior kunna sändas samtidigt.

Den på spindeln v löpande muttern a (fig. 228, se föreg, sida) är genom en ledgång förenad med den fyrkantiga hylsan, som löst omfattar linialen C, hvilken är fastsittande parallelt med skrufspindeln v. Med denna hylsa är åter förenad den hylsa, som löst omfattar linealen c, hvilken har enahanda läge som C men är rörlig på tappen c (fig. 227). Vi veta redan, att denna tapp vrides något då R stöter mot m eller n. I förra fallet lyftes armen a (fig. 228) något upp, så att han intager den i fig. 228 prickade liniens läge och hindrar skrifstiftet att beröra skriftaflan vid skrifinrättningens återgång åt venster. När denna återgång är fullbordad, och R följaktligen stöter mot n, vrides tappen c i motsatt riktning, så att armen a åter faller ned och skrifstiftet släpar mot taflan under skrifinrättningens rörelse åt höger.

Den skrifvelse, porträtt, ritning eller annat, som skall telegraferas, bör