Lärobok i telegrafi

•375

teriet O. B., i hvilken ledning regulatorn u och elektromagneterna E E äro insatta. I denna ledning ingår nemligen kontakten gg, hvilken upphäfves, om häfstången G G' höjes tillräckligt. Kontakten g fjedrar sig något, så att han fortfarande berör g, om häfstången ej höjes mer, än som erfordras för att arre-tera pendeln L. Höjes häfstången derutöfver, upphäfves beröringen mellan g och g. För de tre olika lägen, häfstången sålunda kan intaga, har hon tre särskilda inläggsöppningar på jernställningen.

Den tid, som pantelegrafen behöfver, för att befordra ett telegram, beror ej allenast af telegrammets längd, bokstäfvernas storlek samt deras eller radernas afstånd från hvarandra, utan äfven af den längre eller kortare förflyttning på spindeln, som skrifstiftets mutter erhåller vid hvarje vändning. Ju kortare denna förflyttning är, desto mer sammanhängande bli på det impregnerade papperet de streck, som bilda skriften; men desto flera gånger måste i sådant fall skrifstiftet passera öfver skrifplattan, innan det hinner öfver hela skrifytan, d. v. s. desto större tid åtgår för telegraferingen.

Pendeln uppgifves behöfva föga mer än en sekund* för hvarje svängning {vändningsuppehållet inberäknadt); och skrifstiftet förflyttas V4 millimeter för hvarje helt slag. Således skulle erfordras 8 sekunder för att på hvardera skrifplattan flytta skrifstiftet 1 millimeter; och då hvar och en af de mot skrifstiftets bana vinkelräta raderna i ett telegram om 25 à 30 ord ej behöfver vara längre än 27 millimeter; skulle till samtidig aftelegrafering af tvenne telegrammer om 25—30 ord erfordras 8X27 = 216 sekunder eller 3 minuter 36 sekunder; hvadan inalles 33 dylika telegrammer skulle kunna expedieras i hvarje timme; den för kollationeringar och ombyte af papper m. m. erforderliga tid oberäknad.

Ett hinder för den Caselliska pantelegrafens antagande ligger deri, att telegrammerna ej kunna skrifvas med hvad bläck som helst eller pä hvad papper som helst, måhända ej ens med hvad stil som helst.

För Caselliska pantelegrafen går mycken tid förlorad derigenom, att skrifstiftet måste gå öfver jemförelsevis stora fält, som ej innehålla någon skrift. Man har derföre varit betänkt på att, med åsidosättande af apparatens förmåga att kopiera hvilken teckning som helst, inrätta honom för reproduktion af endast morsebokstäfver. För att återgifva en rad sådana bokstäfver, behöfver skrifstiftet endast en gång gå fram öfver skrifplattan, hvarförutom skrifstiftets förflyttning på skrufspindeln samt distansen mellan raderna kunde anordnas så, att stiftet, hvarje gång det går öfver skrifplattan, träffar en rad morsebokstäfver. På detta sätt skulle föga tid gå förlorad. Om hvarje prick finge en längd af 1 millimeter och hvarje streck en längd af 3 millimeter, så skulle, med afseende fästadt äfven på de mellan bokstafselementerna, bokstäfverna och orden erforderliga mellanrummen, för hvarje ord i medeltal erfordras en längd af 48 millimeter samt för 25 (d. v. s. ett tjuguordigt telegram jemte tjensteanmärkningar)

* Härvid erinras, att en pendel om 2 meters längd behöfver vidpass 1,4 sekund, för att göra en sväugning (oscillation). Att elektromagneterna skulle kunna verka så mycket påskyndande, att denna tid blefve nedsatt till nära 1 sekund, är svårt att antaga.