Lärobok i telegrafi

•376

en längd af 1200 millimeter. Enär skrifstiftet genomlöper en längd af 111 millimeter i sekunden, skulle det således, förutsatt att inverkan af laddnings-strömmarne kunde upphäfvas, behöfvas endast 11 sekunder för att reproducera ett telegram.

§ 121. Chauvassaigne och Lambrigot hafva ock, någorlunda i öfverensstämmelse med det ofvan anförda, konstruerat en telegrafapparat, hvars ändamål är att med största hastighet automatiskt kopiera morseskrift. Apparaten består af följande hufvuddelar:

aj ett urverk, hvilket på vanligt vis sättes i gång genom en tyngd, som dras upp medelst en pedal;

hj tvenne vals-par, af hvilka det ena, dragande en metallrimsa, eller det andra, dragande en för skriftens upptagande bestämd pappersrimsa, kan efter behag sammankopplas med urverket; cj en väekare och

d) en vanlig morsenyckel, med hvilken signaleras, då urverket skall sättas i gång eller stadnas.

Den skrift, som skall telegraferas, »sättes» på metallrimsan med morse-bokstäfver. Dervid begagnas en särskild apparat, »Compositeur», hvilken manieras som en vanlig morsenyckel. Hvarje gång nyckeln tryckes ned, lyftes af en hafstång den i närheten framglidande rimsan upp och tryckes mot en varm vals, på hvars yta finns ett lager af flytande harts. De på papperet sålunda erhållna prickar eller streck af harts hårdna genast.

En tjensteman skall på detta sätt kunna sätta 35 à 40 telegrammer i timmen. För kontroll öfverlemnas den sålunda preparerade rimsan till en tjensteman, som afläser och upptecknar det satta. Derefter aflemnas rimsan att expedieras.

Hon insättes nu i det för henne bestämda vals-paret och kommer sålunda i beröring n:ed detta. Ett stift släpar utefter bokstafslinien å rimsan, då hon sättes i gång. Idéen för strömledningen kan nu vaja, att batteriet står i permanent förbindelse dels med linien och jorden, dels med rimsan och stiftet, så att detsamma är slutet inom afsändningsstationen och föga eller intet verkar utåt linien, så länge stiftet är i ledande förbindelse med rimsan. Denna förbindelse afbrytes, så snart stiftet berör hartspartiklarne, som äro oledande; och batteriet blir då i tillfälle att verka utåt linien. Uti färgade prickar och streck erhålles i detta fall skriften på mottagningsstationen, der en med gult blodlutsalt och salpetersyrad ammoniak impregnerad rörlig rimsa utgör den ledande förbindelsen mellan skrifstiftet, som är förenadt med linien, och vals-paret, som är förenadt med jorden.

En annan idé för strömledningen kan vara den, att batteriet slutes endast utåt linien, nemligen genom det på afsändningsstationen i gång varande valsparet, metallrimsan ocji stiftet, och att afbrott i ledningskedjan uppkommer vid de tillfällen stiftet berör hartspartiklarne. Bokstafselementerna på mottagningsstationen skulle då utgöras af de hvita mellanrummen mellan de färgade strecken på pappersrimsan.