Sida 386
XVI. Kabeltelegrafering
•386
§ 127. Den minsta tid, som, räknadt från det att batteriet vid afsändningsstationen sättes i förbindelse med linien, åtgår för öfverbringandet af en signal till mottagningsstationen, är, enligt hvad här ofvan anfördt blifvit, = a. Emellertid förutsattes härvid, att å mottagningsstationen används det mest känsliga instrument för signalens uppfångande. Den tid, som erfordras för att ett vanligt morseinstrument (för enkel ström) skall gifva tillkänna en signal, anslås till 15 à 20 a.
Här ofvan har emellertid varit fråga endast om bildandet af en enda enkel signal. För sådant ändamål har t. ex. morseapparatens häfstång endast blifvit neddragen. När en af flera elementartecken sammansatt signal skall bildas, måste man anslå tid icke allenast för påbörjandet utan ock för fullbordandet af hvarje elementartecken, så ock för intervallen emellan ett föregående tecken och det närmast efterföljande. Med hänsyn härtill kan för hvarje elementartecken, som med vanlig morseapparat skall framställas, tiden behöfva beräknas till 30 à 40 «, då deremot för ett elementartecken, som med en apparat af största känslighet frambringas, en tid af 2 a kan vara mer än tillräcklig.
Ville man genom fransk-atlantiska kabeln öfverflytta en rad prickar på ett vanligt morserelais, skulle man alltså kunna behöfva för hvarje prick beräkna en tid af 40 a 7,84 sekunder. För telegrafering af ett vanligt ord kunde då komma att erfordras 2 minuters tid; och för aftelegrafering af ett tjugu-ordigt telegram skulle erfordras 40 minuter. Dylik telegraferingshastighet vore naturligtvis ej nöjaktig.
Redan medelst begagnande af polariserade morseapparater, för hvilka användas strömmar af alternerande riktning, kan telegraferingshastigheten högst betydligt förökas. Dylik telegrafering sker antingen för hand eller anordnas den avtomatiskt. Nycklar för telegrafering för hand med strömmar af alternerande riktning förekomma af flera olika konstruktioner, af hvilka några äro i det föregående antydda (fig: 176, sid. 284; tigg. 186 och 187, sidd. 315 och 318 samt i § 105 sid. 299). Ledningarne för dylik telegrafering skilja sig på mellanstationerna väsendtligen från de vanliga morseledningarne på samma slags stationer (se ligg. 186 och 187 sidd. 315—318). Äfven på ändstationerna äro ledningarne för dubbelströmstelegrafering olika de vanliga. Förbindelsen mellan batteriet och nyckeln är nemligen annorlunda beskaffad, hvarförutom måste finnas omkastningsinrättning för mottagningsinstrumentets insläppande, efter det att telegrafering från egen station upphört. För detta sednare ändamål kan användas Varley's avtomatiska omkastare, hvilken redan å sidd. 315—318 blifvit omnämnd. Polariserad avtomatisk omkastare insättes, på ändstation, enl. fig. 239.
När t. ex. stationen till venster (Amsterdam) telegraferar till stationen till höger (London) (fig. 239, följ. sida), sättas i strömledarne u u proppar till skifvorna 1 och 1. Positiva strömmen utgår, när nyckelhäfstången i Amsterdam blifvit nedtryckt, från KB genom nyckelns städ och häfstång till den ena skifvan 1 i strömledaren u derstädes och vidare till galvanometern
Källa: Project Runeberg ·