Lärobok i telegrafi

•555

nerhet med äldre kablar, som hafva »Hoopers core», enär uti dessa uppstår ett mellanrum mellan ledningstråden och isoleringsämnet.

Under det att splitsningen utföres bör noga ses till, att den i vattnet nedhängande kabeln ej trasslar in sig i hjulen eller propellern eller kommer i tillfälle att slå kink.

Underhalning verkställes, i godt väder och på ringa djup (högst 40 à 50 fot) samt när kabeln ej väger mer än IV2 ton per knot, medelst båt, öfver hvilken kabeln då lägges från fören till aktern, hvarefter manskapet halar fram båten så, att kabeln kommer in vid fören och löper ut vid aktern. Yid stark strömsättning kan man, till förekommande af båtens kantring, hala tvärs öfver båten. Båten bör helst vara af jern samt försedd med vattentäta skott och genomgående rör. Yid såväl för- som akterstäfven finnes en efter kabeln afpassad trissa af jern; öfver dessa trissor lägges kabeln. Yid underhalningen kan ock båten bogseras af ångare, hvarvid man dock bör vidtaga några försigtighetsmått, såsom att bogserlinan, i händelse af hinder eller fara, ögonblickligen må kunna kastas loss, att ett par särskilda båtar åtfölja underhalningsbåten o. s. v. I stället för att underhala tvärs öfver en båt använder man för ändamålet helst tvenne, som förbindas med hvarandra medelst träbjelkar eller stänger, mellan hvilka anbringas friktionstrissor för kabelns uppbärande emellan båtarne. I öppen sjö eller vid svårare väder, eller der kabeln skall från något betydligare djup underhalas, verkställes arbetet direkt medelst ångare, som för ändamålet har ett särskildt hjul anbragt i förstäfven.

Kabelns upptagning kan bli erforderlig ej endast i sammanhang med utläggningen, utan ock till följd af efteråt, vanligtvis i närheten af kusterna — der han är mest usatt för skada genom skeppsankaren, nötning mot hvassa föremål o. s. v. — uppkommande fel.

§ 185. Kabellagning*. Sedan, om möjligt, ett uppkommet kabelfels ungefärliga afstånd från land blifvit genom undersökning utrönt, utgår man, vanligen med ångbåt, så långt, att man har felet beläget mellan det ställe, der man börjar upptaga kabeln, och närmaste land. För kabelns påträffande anställes draggning med större eller mindre draggar, alltefter bottens olika beskaffenhet. För att hastigare få reda på kabeln, utskickas flera båtar för att »söka». När kabeln påträffats, upphalas han antingen från båten medelst handkraft, eller från fartyget medelst talja, spel eller winch. Yid gröfre kablar och större djup äro äfven dessa hjelpmedel otillräckliga; man begagnar då den förut omnämnda »Piching-up-machinen, som sättes i rörelse medelst en å ångbåten placerad lokomobil. Upphalningen tillgår ungefär på samma sätt som vid lossning och lastning med en vanlig winch, blott med den skilnad, att dragglinan eller trossen lägges omkring ett hjul med 5 à 6 fots diameter, hvarigenom friktionsytan blir betydligt större.

* Med ledning af en af Kommissarien Blomberg till förra upplagan lemnad uppsats, afsedd för våra förhållanden och till hvilken Kommissarien Recin upprättat tillhörande ritningar.