Lärobok i telegrafi

•554

§ 184. En kabeländas upptagning. Har kabeln gått af, uppfiskas den medelst en dragg med 5 klor, fästad vid en jernketting (fig. 331), hvilken sednare för ett djup af intill 500 fot göres till längden lika med halfva djupet samt vidskarfvas en 2 à 3 tum grof tross, hvars inre del består af jerntrådlina, och som utanpå denna är omspunnen med manillahampa. Denna tross lägges några slag om upphalningstrumman, hvarpå draggningen verkställes uti en mot kabelsträckningen vinkelrät riktning, helst emot vind och ström.

Är kabeln bojad, utsätter man i godt väder en båt, hvars besättning lossar bojens sidokedja c (fig. 328) och angör denna vid en tross, med hvilken man ror fram till fartyget, å hvilket trossen lägges omkring förstäfshjulet, hvilket rätteligen bör vara tilltaget så bredt, att den vid kabelkettingen fästade draggen kan passera öfver detsamma. Upphalningen verkställes medelst särskildt maskineri (picking-up-machinery). Efter det att kabeländan blifvit bragt ombord, angöres den i fören af fartyget medelst flera starka trossar. — Kan båt, för sjögångs skull, ej utsättas, fångar man från fartyget bojkettingen medelst en dragg eller medelst en rännsnara, som löper i hop under bojen.

Skall en större kabellängd upptagas, lägges kabeln omkring upphalningstrumman. Derigenom att kabeln upphalas medelst maskinkraft, drages fartyget framåt. Bäst är att härvid få gå emot vinden, då maskinen äfven kan behöfva anlitas, för att hålla fartyget i gång framåt.

Upptagningen af en kabel bör ske med stor försigtighet. Man får dervidlag ej gå för brådstörtadt till väga; ty kabelns friktion mot vattnet ökar nu spänningen i kabeln, då den deremot vid nedläggningen minskar densamma. Till följd af denna friktion har vattnet benägenhet att sno upp kabelns spiralformiga ytterbeklädnad.

Den upptagna kabeländan föres öfver akterstäfshjulet intill ändan af den ombord varande kabeln för att med denna sammansplitsas. Skeppsankaret fälles, på det att skeppet, under det att splitsningen utföres, ej må rida för hårdt på kabeln. När splitsningen, hvars utförande varder längre fram beskrifvet, blifvit fullbordad, anbringas tvenne afhålls-linor vid bukten af kabeln, omkring 3 fot från hvarandra. När kabeln skall gå öfver bord, klargöres den så, att inga kinkar må uppkomma; vid buktens utlöpande släppas afhålls-linorna endast småningom efter, så att kabeln hålles spänd, tills äfven bukten kommit under vatten. Då kapas de båda linorna.

När en kabelända bojas, bör den »förseglas» eller täppas vid sjelfva ändan, så att vatten ej må komma in mellan ledningstråden och isoleringsämnet.

Är kabeländan, som upptages, ej på detta sätt förvarad, bör tilltäppning ske, innan upphalningen fortsättes. Redan inkommet vatten kan likväl hinna komma längre in i kabeln, under det att denna upphalas; hvadan ett stycke kan behöfva kapas bort, innan splitsen göres. Denna olägenhet inträffar i syn-

Fig. 331.