Lärobok i telegrafi

•566

i passande längder, och de afklippta styckena uppklistras på ett papper så, att telegrammet framkommer, rad under rad, i dess rätta sammanhang. Genom det nu anförda torde apparaten vara till sin hufvudprincip antydd. För att densamma skall kunna arbeta regelbundet och utan afbrott, är det likväl nödvändigt, att de särskilda anordningarne åvägabringas på det mest ändamålsenliga sätt. Med hänsyn härtill har konstruktören tid efter annan vidtagit åtskilliga förändringar. Detaljkonstruktionen i dess nuvarande skick skall här antydas. Måhända torde det emellertid bli svårt att fullkomligt uppfatta dessa detaljer, för så vidt man ej har tillgång till ett exemplar af apparaten, för att, när beskrifningen genomgås, taga de särskilda delarne i betraktande.

Jemte typhjulet är ett korrektionshjul B (fig. 336) påskjutet på samma hylsa, uppträdd på axeln a. Med denna axel är cylindern d fast förenad; medelst en bromsskifva af kork c, hvilken är fästad vid korrektionshjulet och af en fjeder tryckes mot cylindern d, är åvägabragt mekanisk förbindelse emellan axeln a och korrektionshjulet jemte typbjulet. Förbindelsen mellan korrektions- och typbjulen förmedlas ock genom lindrig friktion af en från det ena hjulet utgående hylsa. Dessa båda hjul, hvilka båda föras ikring af axeln a, kunna sålunda bringas att ändra ställning i förhållande såväl till hvarandra som till den på axeln a fästade cylindern d.

När apparaten begagnas för telegrafering, hålles typhjulsaxeln a kontinuerligt i rotation. Jemte denna rotera då typ-och korrektionshjulen, för såvidt de ej hållas arreterade. Genom nedtryckning af venstra ändan af häfarmen F(fig. 335) bringas korrektionshjulet och på samma gäng typhjulet att stanna. Nämnde häfarm är nemligen så förbunden med häfstången f (fig. 338), att en nabb på denna sednare då kommer att gripa emot och arre-tera korrektionshjulet. En från sistnämnde häfstång nedhängande hake griper på samma gång under en sprint på korrektionsaxeln q (fig. 335), och blir häfstången till följd häraf qvarhållen i det arreterande läget, ända tilldess att sistnämnda axel börjar vrida sig, då "haken kastas af och korrektionhjulet (samt på samma gång typhjulet) utlöses. Impulsen till denna vridning åter kommer ytterst från batterislutning, till följd hvaraf elektromagneten kommer i verksamhet, så att tryckaxeln p (fig. 339, se följ. sida) utlöses, hvilken axel är medelst en konisk vexel (fig. 335) förenad med korrektionsaxeln q (hvilken icke bör förblandas med axeln till typ- och korrektionshjulen). Dessa båda axlar dragas af ett särskildt urverk. För hvarje gång tryckaxeln utlöses, göra desamma ett slag, hvarefter de ånyo arreteras. Under detta slag griper korrektionsaxeln medelst en från densamma utstående vingformig gänga (fig. 335) emellan tvenne nabbar på korrektionsbjulet; och är vingen mot slutet af ingripningen så bred, att densamma utfyller hela mellanrummet mellan tvenne hvarandra angränsande nabbar å korrektionshjulet. Härigenom bringas korrektionshjulet och på samma

Fig. 338.