Lärobok i telegrafi

•581

tillkänna, huruvida man »förstått» eller »icke förstått» hvad som från densamma telegraferats.

Såsom ledningarne i fig. 843 äro inrättade, gifver galvanometern utslag äfven när signaleringen verkställes på avtomatisk väg. Om den person, som på detta sätt gifvit tillkänna utbrottet af vådeld — och hvilken bör stanna qvar vid apparaten, tills brandkåren hunnit anrycka — trycker ned nyckeln, straxt efter det att hjulet R slutat gå ikring (men icke förr!), kan till honom meddelas besked från brandstationen, att signalen framkommit och blifvit förstådd. Sådant utmärkes t. ex. genom 6 på hvarandra följande stadiga utslag i galvanometern.

Naturligtvis kunna L och U vara utanför apparaten med hvarandra direkt förenade; och behöfver från den sålunda sammanhängande linien endast en enkel ledning indragas.

Apparaten är, ungefär såsom ett väggur, insatt i ett fodral af trä. Inomhus (hufvudsakligen för enskildt bruk) anbringas den i nyssnämnda skick på någon vägg, der densamma, i händelse af fara, är lätt åtkomlig. För uppsättning utvändigt (till allmänt bruk) omklädes apparaten med ett särskildt skåp, vanligen af jernplåt, hvartill nyckel finnes antingen inuti sjelfva skåpet, innanför en glasruta, som en hvar eger att slå sönder, för att från skåpet signalera eldsvåda, eller ock hos någon i huset, på hvars vägg skåpet är uppsatt, boende person, som på tjenligt sätt håller densamma när som helst tillgänglig. Dessutom äro brandskåpsnycklar utlemnade till traktens polisbevakning.

§ 190. Der tryck-knapp används till signalgifvande apparat, begagnas ringklocka såsom mottagningsapparat. Ringklocka inrättas att för hvarje batterislutning genom dess ledningar antingen afgifva ett enkelt slag eller ringa. I förra fallet är den anordnad hufvudsakligen såsom en relais, hvars häfstång är förlängd och vid ändan försedd med en hammare, som, när häfstången drages ned, träffar kanten af en klockskål. Elektromagnetismens verkan härvid kan ock vara inskränkt till att åvägabringa utlösning af ett urverk, hvilket sedermera med en hammare slår mot klockskålen. De egentliga ringklockorna, hvilka ock benämnas larmklockor eller väckare, äro deremot så inrättade, att de, under det att tryck-knappen hålles nedtryckt eller kedjan eljest slutes, komma att med en hammare, anbragt vid ankaret till en elektromagnet, slå flera slag mot klockskålen. Äfven detta åvägabringas antingen direkt medelst elektricitet, eller derigenom att ett urverk på elektrisk väg utlöses.

Som ringinrättningar med urverk bli jemförelsevis dyra, användas sådana endast der mycket starka ljud skola frambringas förmedelst en eller flera hammare af större tyngd. Dylika inrättningar förekomma vid jernvägstrafiken för signalers gifvande utefter banan. De skulle ock kunna begagnas till brandtelegrafer, om man åsyftade att från ett brandskåp kunna direkt verkställa klämtning. Mot dylik anordning invändes visserligen, att densamma skulle kunna gifva anledning dertill, att okynniga personer komme att i otid gifva utryckningssignal. Härvid torde emellertid böra tagas i betraktande äfven det förhållandet, att ett återhållande element förefinnes i den omständigheten, att allmänna upp-