Lärobok i telegrafi

•582

märksamheten till följd af klämtslagen väckes i samma ögonblick, då okynnet utöfvas, till följd hvaraf större fara för upptäckt uppstår, än när signalen framkommer endast till en viss lokal, från hvilken man icke kan iakttaga hvad som tilldrager sig vid brandskåpen. Genom att i förevarande afseende stadga, att klämtning af detta slag ej gäller såsom utryckningssignal förr, än den blifvit upprepad t. ex. tre gånger, torde ali våda för utryckning i förtid blifva undanröjd. En enstaka klämtning, som väl vore det mesta man hade att af okynnet befara, gälde då endast som lystringssignal.

Larmklocka utan urverk är inrättad antingen för sjelfafbrott eller för sjelf-förbiledning. Såväl afbrottet som förbistängningen föranledes af rörelsen hos ankaret till elektromagneten eller en med detta förbunden hafstång. I båda fallen ledes nemligen strömmen till ankaret, hvilket tillika vanligen utgör apparatens hafstång. För åvägabringande af sjelfafbrott låter man strömmen från ankaret gå öfver klacken till begynnelseändan af elektromagnetens lindnings-tråd, hvars slutända förenas endast med den för strömmens bortgång från apparaten erforderliga ledningen. För åvägabringande af sjelf-förbiledning åter, sätter man ankaret i permanent förbindelse äfven med begynnelseändan af lindningstråden, hvars slutända då förenas ej allenast med nyssnämnda ledning från apparaten utan ock med en till densamma hörande städinrättning. 1 förra fallet försvinner elektromagnetismen till följd af det afbrott i ledningen, som uppstår, så snart ankaret upphört att vara i beröring med klacktillställningen; hvadan ankarets återgång mot denna vidtager, straxt efter det att afbrottet vid klacken uppkommit. I sednare fallet försvinner elektromagnetismen till följd af den förbiledning, som uppstår till följd deraf, att ankaret träffar städet; hvadan ankarets återgång från detta vidtager, först efter det att detsamma träffat städet. I förra fallet uppkommer förnyad rörelse i riktning från klacken först efter det att ankaret ånyo träffat denna; i sednare fallet kan sådan rörelse inträffa omedelbart, efter det att ankaret upphört att vara i beröring med städet. Genom att i förra fallet anbringa klack-kontakten, i det sednare städkontakten å en lamellfjeder bereder man åt den på ankaret fästade hammaren större slagvidd, till följd hvaraf ringningen blir starkare.

Fig. 344 visar en ringklocka med sjelfafbrott; fig. 345 visar den schematiska anordningen af en ringklocka med sjelfförbiledning.

Bubbla ringklockor hafva en klockskål på ömse sidor om hammaren samt en elektromagnet på ömse sidor om ankaret. Till följd af ankarets rörelse, som åt ömse håll begränsas af en lamellfjeder, kommer afbrott i den ena magnetens lindningar att uppstå nästan samtidigt med det att strömmen ledes in i den andra elektromagnetens. Samverkan mellan fjederkraften och den elektromagnetiska attraktionen kan så anordnas, att inom instrumentet alltid finnes ledningssammanhang, vare sig igenom den ena elektromagnetens lindningar eller genom den andras eller (i öfvergångsögonblick) genom bådas på en gång.

Huru man kan inrätta en s. k. signaltafla, utvisande från hvilken ledning en signal kommit till en för flera ledningar gemensam ringklocka eller annat mottagningsinstrument, torde inhemtas af följande. Om vi på en axel anbringa