Lärobok i telegrafi

•584

För kasernerade brandkårer, inom hvilka för vakthållning i telegrafrummet alltid finnas personer, som kunna afläsa morsetecken, använder man, såsom nämndt, uti brandskåpslinien sjelfverkande apparater, såsom signalgifvande instrument, och morseapparat med sjelfutlösning (jfr. sid. 310 och följ.), såsom signalemottagande instrument. I de förra är urverket inrättadt så, att det särskilda morsetecken, hvarje apparat afgifver för hvarje gång urverket medelst dragning i snöret utlöses, blir upprepad 6 à 12 gånger. Till de sednare hör en lokalkedja, som blir sluten genom en på stationen befintlig larmklocka hvarje gång häfstången träffar städet. Emellertid kan afbrott i lokalkedjan beredas derigenom, att en propp urtages ur en till densamma hörande tvåskifvig strömledare, eller ock förbiledning för ringklockan beredas derigenom, att propp sättes in i en dylik strömledare. Man behöfver nemligen ibland använda apparaten för telegrafering utan att besväras af larmet från klockan.

De olika stationer, på hvilka kasernerade brandkårer blifvit fördelade, äro, såsom nämndt, med hvarandra förbundna medelst särskilda linier, till hvilka vanligen begagnas visaretelegrafer. Enahanda förbindelse ega stationerna med kyrktorn eller andra platser, från hvilka hålles utkik öfver staden, äfvensom med polisvaktkontor, garnisonskaserner, befälets och vattenledningschefens bostäder o. s. v. För här afsedda meddelanden kunna ock telefoner användas, jemte hvilka emellertid, åtminstone under deras nuvarande utvecklingsstadium, väckareapparater böra finnas.

För icke kasernerade brandkårer inledas brandskåpslinierna vanligen å polisvaktkontoret, hvilket helst genom särskilda ledningar bör vara förenadt med tornvaktrummet, befälets bostäder o. s. v. För mottagning af brandsignal har man, såsom förut blifvit antydt, antingen en ringklocka för hvar och en af brandskåpslinierna eller ock en för samtliga dessa linier gemensam ringklocka jemte en signaltafla af förut beskrifven beskaffenhet.

För beredande af minskad anläggningskostnad plägar man ock, i fråga om brandtelegrafer för icke kasernerade kårer, i brandskåpslinie insätta äfven en eller annan ringklocka, inom befälspersonernas bostäder. Använder man ringklockor med sjelfafbrott, uppstår visserligen härvid den betänkligheten, att den ena klockan afbryter ledningen för den andra, samt att, om ankaret inom någon af dem ej fullständigt återgår i klackläget, permanent afbrott uppkommer i ledningen. Dock kan sådan olägenhet väsendtligen undanrödjas derigenom, att till hvarje klocka anbringas en förbiledning (shunt) med ett motstånd, som är afpassadt i förhållande till motståndet uti klockans elektromagnetlindning. Härvid torde förbiledningens motstånd böra göras minst 2 à 3 gånger större än elektro-magnetlindningens. Användandet af klockor med sjelf-förbiledning torde i förevarande fall vara att föredraga. Bäst vore måhända att för nu i fråga varande ändamål inrätta särskilda telefonledningar.

Huru ledningarne för såväl s. k. periferiska som s. k. radiala brandskåps-linier enklast anordnas, visas af fig. 346. — Periferisk kallas en brandskåpslinie, när dess låda ändar äro i stationen intagna; radial deremot när endast den ena ändan går in i stationen. Radial är linien i him-, de öfriga trenne