Sida 50
VI
50
upp i den tron, att ni ville hjelpa henne en smula. Nu ångrar jag det och önskar vi hade stannat hemma. — Herr Zevaco är en lärd, han sitter och grubblar öfver sina böcker och bryr sig ej om hvad som för- siggår omkring honom. Diavolo! hvarifrån skulle han väl känna en fredlös man, en mördare, en vild sälle, som får så och så många års fängelse, om gensdar- men griper” honom, en bandit, som icke har en tråd på kroppen utan att tigga den från sina vänner.« Juden stod väldig och stor framför Zevaco. Han lade märke till den blekhet, som gick öfver den unge
mannens ansigte, såg honom skälfva, medan orden
föllo öfver "honom . som klubbslag, han böjde sig un-
der det stigande hån, hvarmed handelsmannen talade.
Plötsligt kastade han saxen på bordet, trädde ett steg närmare Noäl Bertin och utbrast häftigt och lidelsefullt:
»Tig, Noel, tag er i akt, jag vill inte höra ett ord mera. — Vet ni, hvarför Santandra blef fredlös? De hånade hans moder, de angrepo hennes ära, och det måste en son sitta och höra på. Han fordrade att baktalaren skulle återtaga sina ord, återkalla hvad han hade sagt. Den andre dröjde, Santandra sköt honom — hvad skulle ni hafva gjort i hans ställe?«
»Precis det samma«, svarade Noéäl, och hans ögon och hvarje drag i hans ansigte lemnade icke minsta tvifvel öfrigt om, att han menade hvad han sade. »Men derför hafva vi lika fullt misstagit oss
Källa: Project Runeberg ·