Sida 51
VI
RE teer AE
fortsatte han, »säg farväl, fröken Colonna, och låt oss resa hem igen. Herr Zevaco kan icke hjelpa oss. Han vet ingenting.«
Nu skedde något oförmodadt och öfverraskande, som endast Noél Bertin hade beräknat och som för- ändrade allt. Zevaco gick bort. till Paola, log med ett oändligt mildt och godmodigt uttryck och sade: »Jag har sett er broder. Hans ena arm och ben äro skadade, men han är bättre nu. Ni kan lita på hvad jag säger. Är ni nu nöjd?
Paola glömde verldsdamen, sin värdighet, hvarje hänsyn. Hon fattade Zevacos hand och kysste den. Slaget var vunnet. Zevaco drog hastigt handen till baka. Noéäl Bertin log, det var egentligen endast han som vunhit processen. Fröken Fleuron satt med nedhän- gande armar och munnen något mera öppen än van- ligt; hon igenkände icke sin fordringsfulla och för- näma elev.
»Mill ni gerna se er brodertc fortsatte Zevaco, »ja, jag kan nog förstå det. Jag skall föra er till honom, men vägen är lång och resan besvärlig. Ni är kanske rädd för att blifva våt?«
Paola lutade sig till baka på sin stol, hon hade återfått hela sitt öfvermod och sin säkerhet.
Nu vill jag icke höra ett ord mera härome, sade hon. »Fortfär att vara stor, som ni börjat, så att jag kan beundra er, Räck mig er hand — ni behagade icke lägga märke till, att jag för en stund
i
vh si "| LR a Re bar r | jar BIL PER RETA RR SR
a | NS 1 OR Rs
ör a
Källa: Project Runeberg ·