Sida 10
JUBLA MIN ANDE.
Jubla min ande! Ur seklernas dimma Morgonen randas för mĂ€nniskoslĂ€kt, HjĂ€rtan, som lĂ€ngtat, sen gryningens strimma! VĂ€ktare, ropa ut morgonens vĂ€kt! Rösten, som höres frĂ„n Seir, besvara: VĂ€rlden skall Israels frĂ€lsning förfara; Ănglarnes skara Sjunga att dagen, den signade, brĂ€ckt.
Jubla min ande! Se himmelen remnar, FrĂ€lsaren nalkas vĂ„r bidande jord; Ănglarnes lofsĂ„ng han jublande lĂ€mnar, Bringar vĂ„rt slĂ€kte Guds eviga ord. VĂ€gen han banar till sĂ€llhet och Ă€ra, KĂ€rlekens lag vill han syndare lĂ€ra, Frid hem BeskĂ€ra, Duka vĂ„r ande i öknen sit bord.
Jubla min ande! Fullkomnad Àr tiden, Född utaf kvinna Àr frÀlsaren hÀr. O, I, som sörjen, er natt Àr förliden! O, I, som svikten, er konung Àr hÀr! Evigt hans hjÀrfa för syndare glöder, Trofast han stÀdse de vacklande stöder, Kallar dem bröder Och deras vÀl pÄ sitt hjÀrfa han bÀr.
Jubla min ande! Till himlarnes boning Banad en vÀg genom skyar du ser; RÄd och förlossning, lif och forskoning SÀnker ur öppnade skyar sig ner; Allting i enfödde sonen du finner, Allt genom honom du bedjande vinner. KÀrlek som brinner, SkÄdar mot korset i tÄrar och ler.
Jubla min ande! FrÄn slott och till koja Knytes i broderlig kÀrlek hvar hand; Slafven, som suckat i blodbestÀnkt boja, StrÀcker mot himlen sin friade hand; Romas Cesarer e] lÀngre förtrycka Eller med slafvar sin segervagn smycka. Frihet och lycka Bjöd du, o Konng, som slet vÄra band!
Jubla min ande! Se, vildmarken glĂ€des, Lilja vid lilja hĂ€r doftande stĂ„r; BrĂ€nnheta öknar i vĂ„rfĂ€gring klĂ€des, Karmel och Saron, det stunda, till vĂ„r! Sjunkanhe hĂ€nder â o, lyften hem bĂ„da! Ăgon, som slutits, Ăppnens att skĂ„da Den som skall rĂ„da! Sion! din konung bland liljorna gĂ„r.
Jubla min ande! Se ljuset sig tÀnder, Sprider kring jorden sin strÄlande krans; Samlande folken i dödsskuggans lÀnder SkÄda med undran och gÄ i dess glans. BetlehemsstjÀrna, o tÀnd i vÄrt sinne Barndomens sköna och heliga minne, Ljuset dÀrinne, Trones och kÀrlekens himmelska glans.
Jubla min ande! Ja, jubla de orden Fram i hvart flyktande andedrag: "Ăra i höjden och frid öfver jorden, Till mĂ€nniskoslĂ€kte Guds vĂ€lbehag!" FjĂ€rran de jordiska sorgerna vike SĂ€llhet för sjĂ€lar i andarnes rike, Fröjd utan like SkĂ€nkes nĂ€r konungen kommer en dag.
Axel Sandin.
Jakten efter guld.
KonstnÀren har hÀr sökt framstÀlla en scen ur striden om penningen eller guldet. Om vi hade haft gÄfvan att i bild ÄskÄdliggöra vÄra tankar eller förestÀllningar om samma sak, sÄ hade taflan nog blifvit nÄgot annorlunda. Ty denna synes oss nÄgot svÄr att fullt förstÄ. BÀst skulle det ha varit, om konstnÀren sjÀlf skrifvit texten ocksÄ.
SĂ„ mycket se vi dock, att striden Ă€r förlagd till en trĂ„ng och farlig valplats. Höga klippor med djupa remnor och afgrunder; svĂ„rt att komma fram och upp; lĂ€tt att falla och störta ned; trĂ€ngsel och strid â sĂ„ ter sig taflan i bild. SĂ„ ter den sig Ă€fven i verkligheten.
Utan guld kunna vi icke vara, ty det behöfs för resan Ànda frÄn vaggan och till grafven. Föda, klÀder, böcker,
