Julfrid: 1901

DROTTNING SOFIA I HONNEF.

Vidstående teckning visar H. M:t drottning Sofia jämte uppvaktning vid ett af hennes besök i Honnef.

Såsom allmänt är kändt, har vår älskade drottning sedan många år fått vandra på de kroppsliga lidandenas törnbeströdda stig. Stundom hafva dessa lidanden antagit en mycket allvarlig karaktär, såsom 1887, då endast en ytterst svår operation kunde rädda drottningens lif.

Dessa lidanden hafva dock icke brutit hennes själs spänstighet utan istället kommit hennes rika, ömma hjärta att i ännu högre grad än förut känna ett djupt och innerligt deltagande för de lidande, hvars tunga lott hon sökt och i mycket vidsträckt mån äfven lyckats lindra genom sitt omfattande arbete inom välgörenheten och sjukvården.

Såsom ledande och beskyddande af samt medverkande i många välgörenhetsinrättningar och filantropiska stiftelser bland Nordens brödrafolk på båda sidor om Kölen, har hon dock i sin älsklingsskapelse Sofiahemmet, beläget vid Vallhallavägen i Stockholm, rest sig den vackraste minnesvård.

I lidandenas pröfvande skola har hon äfven vunnit den fromma och förtröstansfulla undergifvenhet samt den oskrymtade gudsfruktan, som prägla hennes hela väsende. Drottning Sofia är en sann kristen, som känner och lider med sitt folk. Och utom det bland alla samhällsklasser för lefvande kristendom mäktigt verkande exemplet af hennes höga kristliga personlighet, har hon säkert äfven varit de troendes vise förespråkare vid bedömandet å högsta ort af de andliga lifsrörelsernas rätta innebörd och stora betydelse för vårt folk.

Drottningens vacklande hälsa har sedan många år tillbaka tvungit henne att tillbringa längre tider i utlandet. Och en af de platser, där hon sedan 1892 med förkärlek tillbragt vårtiden, är den lilla staden Honnef, belägen på högra Rhenstranden omkring en timmes järnvägsresa nordost om det uråldriga Köln. Omkransad af Siebengebirges betydliga höjder, från hvilka en vidsträckt utsikt öfver Rhen provinsens natursköna trakter fägnar besökarens öga, är Honnef, ehuru i öfrigt obetydlig, en under alla tider af året lifligt besökt turistort. Sedan drottning Sofia började vistas därstädes, har staden äfven erhållit ett stort uppsving och besökes nu årligen af ett stort antal badgäster.

Af Honnefs 4,000 innevånare äro de allra flesta katoliker. Protestanternas antal uppgår endast till 400. Dessa uppförde förlidet år en vacker kyrka, till hvilken drottningen skänkte en fin och dyrbar glasmålning.

Honnefs innebyggare äro, som man lätt kan förstå, storförtjusta öfver vår drottnings vistelse därstädes. Vid hennes ankomst och afresa kläder sig det lilla samhället i rikaste festskrud. Och under hela tiden vistelsen varar svaja svenska och norska flaggor dag och natt öfver staden.

Drottningen tillbringar vanligen förmiddagarna i parken i ett från Stockholm medfördt större tält, där äfven middag intages vid half tretiden, såvidt vädret tillåter. Efter middagen föreläses något af uppvaktande kammarherren, hvarpå vid femtiden på e. m. i vanliga fall en utflykt företages, hvarvid drottningen i allmänhet brukar begagna sig af en åsna, hvarpå hon rider, under det uppvaktningen medföljer till fots. Vid ett på förhand öfverenskommet ställe är vagn beordrad att möta, hvarmed hemfärden sker. Dessa turer räcka vanligen två à tre timmar.

Efter hemkomsten intages gemensam supé, hvarefter H. M:t drager sig tillbaka till sina rum.

Drottningens uppvaktning, som ses jämte henne på vidstående teckning, utgöres af kammarherre Stjernsvärd, hotfröken Stjerncrona samt norska hoffröken Bull.

A. O--én.

Gör mig ödmjuk.

Ett jag beder: gör mig ödmjuk, Jesus, mera ödmjuk under lifvets öden, ödmjuk när det går mig väl i allting, ödmjuk uti glädjen som i nöden, nöjd och stilla, då du vill mig fostra för det lif, som segrar öfver döden.

Gör mig ödmjuk; ty mitt eget hjärta är så stolt, att det vilt knappast taga mot den hjälp, du mig för intet skänker. Gif mig mod att jag må tidigt draga korset, som du lagt uppå min skuldra! Gif mig sorg och glädje, nåd och aga.

Jesus, ack, jag vet vid dina fötter är det bäst, att ständigt vara stilla. Men så mycket, mycket finns, som söker att mig locka bort, mig göra illa. Lär mig därför alltid vara ödmjuk, att jag måtte undfly världens villa.

Herre, blif du själf mitt föredöme, ty det finns i hela världen vida ingen ödmjuk såsom du, min Jesus; du har vandrat vägen, lärt att lida, du har tåligt låtit världen smäda och du vet hur hjärtesåren svida.

Blott uti ett ödmjukt, helgadt hjärta kan din kärleksmakt du uppenbara. Endast den, som ödmjukt här vill lefva, kan ditt rikes hemlighet förklara; därför ett jag beder: o, min Jesus, lär mig ödmjuk, ödmjuk, ödmjuk vara!

ERIK D--LM.