Sida 131
Chmielnik
boningsrum odlas mycket ofta C. comosum Bak. (C. Sternbergianum, Cordyline vivipara) och en form med hvitbrokiga blad af C. capense Voss (Phalangium variegatum); båda arterna härstamma från Kap. G. L-m.
Chloroplaster (Kloroplaster), bot. Se Cell.
Chlorops, zool., kornfluga.
Chloros (Kloros). Se Bleksot.
Chlorosplenium æruginosum, bot., en till Discomycetes hörande svamp, som är orsaken till den bekanta spanskgröna färg, som ej sällan ved af olika trädslag, i synnerhet ek, bok och al, visar. Ur den gröna veden bryter svampen fram på hösten. G. L-m.
Chloroxylon DC., bot., växtsläkte af fam. Rutaceæ, innefattande en art, C. Swietenia DC., ett i södra Asien växande högt träd, hvars gröngula, fasta ved (sidenträ l. atlasträ) är mycket värderad. Ur barken utflyter harts i stor mängd, som användes i Ostindien. G. L-m.
Chlorum solutum, klorvatten. Se Klor.
Chlum, by i Böhmen, nära Königgrätz, utgjorde den afgörande punkten i slaget vid Königgrätz och stormades af preussiska gardet. Se Königgrätz.
Chlumec [klumets], det tjechiska namnet på Kulm (se d. o.).
Chlumecky [-me'tski], Johann von, friherre, österrikisk statsman, född 1834 i Zara, Dalmatien, studerade i Wien, inträdde i den österrikiska provinsstyrelsen och invaldes 1868 i riksrådet (österrikiska riksdagen). I Auerspergs kabinett af 1871 blef C. först åkerbruksminister, sedermera (1875) handelsminister och åstadkom som sådan 1878 ett tullfördrag med Italien. I aug. 1879 af gick han jämte den öfriga ministären och invaldes 1880 i riksrådets deputeradekammare, där han blef en af ledarna för den förenade tyska vänstern. 1885 blef han andre och 1888 förste vicepresident i kammaren och var 1893-97 dess president. S. å. utnämndes han till medlem af herrehuset. 1889 upphöjdes han i friherrligt stånd.
Chlumetz, tjech. Chlumec nad Cidlinou, stad i nordöstra Böhmen, vid strömmen Cidlina. 3,658 inv. (1900). Slott, tillhörigt grefvarna Kinsky.
Chlynov, det ursprungliga namnet på staden Vjatka.
Chlystovtsjini (ry.), gisslare. Se Raskolniker.
Chmainpo. Se Tsjin-nam-p-ho.
Chmel, Joseph, tysk häfdaforskare, f. 1798 i Olmtltz, d. 1858 i Wien, blef 1834 andre arkivarie och 1846 vice direktör vid riksarkivet i Wien samt var ifrån 1848 utgifvare af "Archiv für kunde österreichischer geschichtsquellen". - C. var företrädesvis samlare, och hans forskningar gällde särskildt huset Habsburgs äldre historia. Bland hans arbeten må nämnas "Materialien zur österreichischen geschichte" (2 bd, 1832-40), "Die handschriften der k. k. hofbibliothek zu Wien, im interesse der geschichte excerpirt" (1840-41) och "Monumenta habsburgica" (de 3 bd, som röra tiden 1473-1576, 1854-58).
Chmielnicki [chmjälnirtski], Chmelnitskij. 1. Bohdan Zenobiusz C., kosackhetman, f. 1593, var son till en biltog polsk adelsman i Ukrajna. Efter kosackernas nederlag 1638 sändes han af dem till konung Vladislav i Polen för att erbjuda underkastelse, stod någon tid i gunst hos konungen, men kom snart i onåd och retade då kosackerna till uppror samt blef af dem vald till hetman. Han trädde i förbindelse med ryssar och tatarer samt angrep Polen, slog flera stora polska härar och framträngde härjande ända till Zamosc. 1649 blef han erkänd som oberoende hetman. Han förde lifliga underhandlingar med drottning Kristina och Karl X Gustaf. (I svenska riksarkivet finnas bref från C. under åren 1654-57. Jfr Kosacker.) När konung Kasimir ville göra sin öfverhöghet gällande, började C. med turkisk hjälp krig på nytt, men blef slagen. Han ställde sig därför 1654 under Rysslands skydd och lofvade tsaren en krigskontingent, med villkor att kosackernas gamla fri- och rättigheter lämnades orubbade. Följden af detta fördrag blef ett krig mellan Ryssland och Polen, under hvilket C. dog, 1657. Det troddes, att han blef förgiftad af turkarna, hvilka icke mindre än polackerna harmats of ver hans ryska förbindelse. 1873 restes i Kijev C:s ryttarstaty. (C. O. N.)
2. Nikolaj Ivanovitj C., den föregåendes ättling, rysk komediförfattare, f. 1789, son af den filosofiske skriftställaren Ivan Parthenovitj C. Efter tjänstgöring i armén och justitieministeriet blef C. 1829. guvernör i Smolensk. Anklagad för försnillning af statsmedel, förflyttades han till guvernörsposten i Archangel och satt 1837-43 fängslad i Peter-Paul-fästningen i Petersburg. Hans brottslighet, som ännu ej fullt klargjorts, tyckes dock egentligen ha bestått i godtrogenhet och slarf. Efter frigifningen gjorde han studieresor i utlandet och dog i Petersburg 1845. Hans komedier och vådeviller voro på sin tid mycket omtyckta, men äro hufvudsakligen efterbildningar af franska mönster (Regnard och Molière). Hans första stycke, Govorun (Pratmakaren), som spelades 1817, var en omarbetning af en komedi af Boissy. Hans litterära betydelse ligger främst i de fritt, men med konstnärlig smak gjorda tolkningarna af Molières "École des femmes" och "Tartuffe". Hans samlade arbeten utgåfvos 1849. A-d J.
Chmielnik [chmjä'lnik]. 1. Stad i rysk-polska guvernementet Kielce, i sydvästra Polen. 6,943 inv.
Källa: Project Runeberg ·
