Sida 469
Crillon
Crève-cœur [krävkor], berömd fransk hönsras, utmärkt särskildt som göddjur.
Crèvecœur [krävkor], by i nederländska prov. Noord-Brabant, vid Dieze och Haas, förr ett fäste (byggdt 1587 af holländarna), om hvars besittning holländare, spanjorer och fransmän ofta kämpat.
Crevette [krevä^j, zool,, franska namnet på Crangon vulgaris, en art räkor.
Crevillente [krevilje'nte], stad i spanska prov. Alicante, på södra sidan af Sierra de C. (580 m.), vid järnvägen Alicante-Murcia. 10,726 inv. (1900). Vinodling, flätverk af espartogräs.
Crevola d'Ossola, by i italienska prov. Novara, vid ingången till Vedrodalen och nordligaste änden af Ossoladalen, där vägar från Simplon, Griespasset och S:t Gotthard skära hvarandra.
Cribbage [kri'bidj], ett i England och Amerika förekommande kortspel.
Cricetus, zool. Se Hamstersläktet.
Crichton [kräYtn], James, med binamnet "the admirable" (den beundransvärde), engelsk lärd, f. 1560 i Skottland, blef uppfostrad jämte prins Jakob (Jakob I) af den lärde Buchanan. Det påstås, att han vid tjugo års ålder talade och skref tjugo olika språk samt därjämte var sin tids ypperste man i ridderliga idrotter. Under sina vidsträckta resor utmanade han flera bland samtidens lärdaste män till vetenskapliga disputationer och vann alltid segern. Sedan han i tvekamp dödat Italiens farligaste stråtröfvare, blef han guvernör för hertigens af Mantova son, Vincenzo di Gonzaga, af hvilken han påstås ha blifvit lönnmördad, ehuru detta icke är bevisadt; han lefde ännu l mars 1585, men var död 1591.
Crichton [kråYtn], William, industriidkare, f. 1827 i Leith i Skottland, inkallades 1850 såsom maskinkonstruktör till Åbo. 1854 blef han ledande ingenjör vid ryska marinstyrelsens mekaniska verkstad i Kolpino nära Petersburg. Härigenom erhöll C. förbindelser inom de ryska marinkretsarna och fick, sedan han 1862 inköpt en mekanisk verkstad i Åbo, mottaga en mängd beställningar af krigsfartyg, särskildt torpedbåtar, för ryska marinens räkning. Verkstaden, som snart blef den förnämsta i Finland, har byggt en stor mängd ångbåtar och är fortfarande, under firma W:m Crichton & C:o, leverantör till ryska marinen. C., som var brittisk vicekonsul i Åbo, afled därstädes 1889. T. C.
Cricket [kri'kit]. Se Bollspel, sp. 1020-22.
Cricklade [kr^kléid], gammal stad i norra delen af engelska grefskapet Wilts, vid Thames. 5,816 inv. (1901).
Cridola, Monte, berg i venezianska alperna, ö. om Pieve di Cadore. 2,581 m. högt.
Crieff [krl'f], stad i skotska grefsk. Perth, pittoreskt belägen vid Earn och foten af Grampianbergen. 5,208 inv. (1901). Vattenkuranstalt. Lärfts- och ylleindustri.
Crillon [krijå7], fransk adlig släkt, en gren af den piemontesiska ätten Balbes, inkom i Frankrike på 1400-talet och bar sitt namn efter godset C. i depart. Vaucluse. Ätten fick 1725 hertiglig värdighet och utdog 1870. 1. Louis de Balbes de Berton de C., kallad "Le brave" (den tappre), krigare, f. 1541 i Provence, tog sig namnet C. och gaf det en sådan glans, att äfven hans släktingar upptogo det. Han tjänade först under Frans af Guise och aflade glänsande tapperhetsprof vid Calais' eröfring från engelsmännen (1558). I de 1562 uppblossande hugenoltkrigen var han hofvets anhängare. 1570 lämnade han Frankrike för att i egenskap af maltes-riddare kämpa mot turkarna och tog en lysande del i sjöslaget vid Lepanto (1571). Bartolomeinattens grymheter (1572) gillade han icke. 1573 följde han Henrik III till Polen och stod efter bådas återkomst till Frankrike (1574) troget på denne konungs sida mot hugenotterna och den af Guiserna ledda ligan, men visade med afsky ifrån sig Henriks uppdrag att mörda hertigen af Guise. Efter Henrik III:s död (1589) kämpade han för Henrik IV och var äfven denne konungs vän. Död 1615. C. var sin tids Bayard; Henrik IV kallade honom "den tappre bland de tappre".
2. Louis, hertig af C., krigare, f. 1718, kämpade, i fransk tjänst, 1733 i Italien och 1742 i Tyskland samt blef under sjuåriga kriget (1756-63) generallöjtnant. Till följd af en tvist med franska ministären gick C. 1762 i spansk tjänst. I Spanien fick han efter den af honom verkställda eröfringen af Minorca (1782) titeln hertig af Mahon (efter öns hufvudstad) och blef sedermera generalkapten i Murcia och Valencia. C. utgaf Mémoires (1791), hvari han visar sig som en förträfflig kännare af krigskonsten. Död 1796.
3. Louis Antoine François de Paule de C., den föregåendes son, hertig af Mahon, f. 1775, var först i spansk tjänst, men tjänade 1795-97 som frivillig under Moreau. 1807 blef han generalkapten öfver Baskiska provinserna. Efter Ferdinand VII:s tronafsägelse (1808) trädde han, enligt dennes önskan, i Joseph Bonapartes tjänst, men blef likväl efter Ferdinands återuppstigande på tronen (1814) landsförvisad och bosatte sig då i Frankrike. Död 1832.
4. Marie Girard Louis Felix Rodrigues Berton de Balbes, den föregåendes brorson, hertig af C., fransk general, f. 1782, inträdde 1814 i Ludvig XVIII:s garde och deltog såsom öfverste för ett infanteriregemente i spanska fälttåget, under hvilket han utmärkte sig genom besittningstagandet af Sanlúcar och Algeciras samt utnämndes till generalmajor. 1820 efterträdde han sin fader som medlem af pärskammaren, där han ådagalade stor hofsamhet och aktning för "chartan". Efter julirevolutionen (1830) slöt han sig till den nya dynastien, men deltog, alltifrån, utbrottet af
Källa: Project Runeberg ·
