Sida 466
Creutz
fordrade sin lösning i alla länder, gick Schneider & C:o i spetsen för införandet af systemet "lång eldrörsrekyl", hvars fördelar först 4 år senare blefvo allmänt erkända utom Frankrike. På fältartillerimaterielens område ha sedermera Schneider & C:o och Krupp blifvit de, som hufvudsakligen täflat på världsmarknaden. Att den förra firman dock ej uppnått samma produktivitet som den senare, framgår af en jämförelse, som gjordes å världsutställningen i Paris år 1900, där firman uppgaf sig till sagda tid ha levererat 4,000 artilleripjäser, hvaremot Krupp samtidigt kunde se tillbaka på en leverans af omkr. 37,000 artilleripjäser. Etablissemanget bildar en stad för sig och sysselsätter omkr. 20.000 arbetare samt omfattar stenkolsgrufvor, koksverk, masugnar, stål- och valsverk, kanongjuteri, verkstäder för tillverkning af pansarplåt, lokomotiv, maskiner, broar, artilleri- och fortifikationsmateriel m. m. Verket eger bl. a. ångmaskiner med en sammanlagd maskinstyrka af öfver 20,000 hästkrafter, en ånghammare om 100 ton, egna skjutbanor för artilleri, 60 km. järnvägar, som förena grufvorna och verkstäderna med hvarandra och med Canal-du-centre. För arbetarnas räkning hafva upprättats skolor, sjukkassor och "egna hem", hvarjämte ålderdomsförsörjning införts. J. F. N. G. af Wdt.
Creutz [kröjts], svensk-finsk adlig ätt, hvilken härstammar från Finland och leder sina anor upp till en Lars Markusson, som lefde på 1400-talet. Dennes ättling i femte led, Ernst Larsson, blef 1625 under namnet C. introducerad på svenska riddarhuset. Ätten fick 1654 friherrlig värdighet. En gren upphöjdes 1719 i grefligt stånd. Den finska grenen immatrikulerades 1818 under n:r l på finska riddarhuset. 1. Lorens C. d. ä., friherre, riksråd, amiral-general, Ernst Larssons son, f. 1615, blef 1638 assessor i bergsamtet, 1649 landshöfding i Åbo och Björneborgs län samt 1655 i Dalarna, var 1658 regeringskommissarie i det eröfrade Trondhjems län, utnämndes 1660 till riksråd och var 1673-76 rikskammarråd. 1654 upphöjdes han i friherrligt stånd. Enär C. med stor drift skött sina civila befattningar, ansågs han äfven duglig till sjöss och utnämndes efter krigsutbrottet 1675 till amiral-general, ehuru "han hvarken sett fiende eller död". I sin första batalj, vid Öland l juni 1676, mot den förenade holländsk-danska flottan, manövrerade han sitt amiralsskepp så illa, att det kantrade under en olycklig vändning, hvilken C. gifvit order om, i trots af gjorda föreställningar om nödvändigheten att först minska segel och fälla portarna på undre batteriet. Till råga på olyckan kom elden lös, spred sig till krutdurken och sprängde skeppet i luften med C. och 800 man.
2. Ernst Johan C. d. ä., den föregåendes broder, friherre, riksråd, f. 1619, utnämndes 1652 (han var då hofrättsassessor) till landshöfding i Nylands och Tavastehus län samt upphöjdes 1654, jämte sin broder Lorens, till friherre. Han blef 1666 landshöfding i Åbo och Björneborgs län, flyttades därifrån till Västmanlands län samt kallades 1674 till riksråd och president i Åbo hofrätt. Död 1684. C. hade anseende som en mångsidigt bildad man och en nitisk ämbetsman, men var, till följd af sitt sträfva och befallande sätt, föga afhållen af sina underordnade.
3. Lorens C. d. y., den förstnämndes son, friherre, ämbetsman, f. 1646, antogs 1659 till auskultant i bergskollegium, där han 1666 blef assessor, och vistades 1662-68 nästan oafbrutet utomlands under bergsvetenskapliga studier. Till följd af sina goda kunskaper blef han nästan själfskrifven medlem i de många kommittéer, som på 1670- och 1680-talen nedsattes rörande bergverksrörelsen i Finland och i åtskilliga delar af Sverige. 1680 blef han vicepresident i bergskollegium och 1683 landshöfding i Åbo och Björneborgs län. Han grundade flera järnbruk i Finland. Död 1698. 4. Johan C., den föregåendes broder, grefve, riksråd, f. 1651 i Åbo. I sin ungdom tjänstgjorde han först som volontär i engelska örlogsflottan, där han avancerade till kapten samt deltog i flera sjödrabbningar mot holländarna, och därefter i svenska marinen. 1676 utnämndes han till öfverstelöjtnant vid ett finskt kavalleriregemente, men några år senare öfvergaf han den militära banan och egnade sig åt administrativa värf. 1703 blef han landshöfding öfver Nylands och Tavastehus län, vid riksdagen 1713-14 var han landtmarskalk. 1719 kallades han till riksråd samt blef därjämte president i Åbo hofrätt och upphöjd i grefligt stånd. Han var en af de mer framträdande männen vid grundläggandet af frihetstidens statsskick. Död i Åbo 1726. 5. Karl Gustaf C., den föregåendes broder, friherre, krigare, f. 1660 i Södermanland, ingick tidigt i krigstjänst, där han avancerat till ryttmästare vid lifregementet till häst, då Karl XII började sina krig. I dessa utmärkte han sig genom flera djärfva bragder och hade hunnit till generalmajor, då hans segerbana slöt med rysk fångenskap (1709). Bortförd till det inre af Ryssland, försörjde han sig med handarbete, men gjorde därjämte hvad han kunde till spridande af upplysning och varmare kristendom bland öfriga krigsfångar och ortens ryska befolkning. Efter sin återkomst till Sverige
Källa: Project Runeberg ·
