Sida 314
Columbus, Kristofer, Amerikas upptäckare,
fall har han där tillbragt sin ungdom. Huset inköptes 1887 af Genovas råd och försågs med en inskrift.
Att C:s rätta födelseår är 1446 (icke 1436 eller 1456) framgår af staden Genovas nyfunna notariatsakter. Han synes intill 1473 ha arbetat i faderns yrke, ullväfveri, både i Genova och Savona, dit fadern öfverflyttade. (Uppgiften att han någon tid studerat vid universitetet i Pavia beror utan tvifvel därpå, att i Genova fanns en gränd eller gata med namnet "Vico de Pavia".) Jämte sitt egentliga handtverk torde han ha försökt sig på sjön, såsom naturligt var i en af samtidens lifligaste sjöstäder. Man känner, att han år 1470 fraktat vin till sjöss och år 1474 besökt ön Chios, som då tillhörde Genova. Hur länge C. vistats i Savona veta vi ej, men faderns alltmera försämrade ekonomiska ställning torde framkallat sonens beslut att på allvar lämna hembygden och söka sin lycka i utlandet. En mängd legender berätta om hvarjehanda resor och äfventyr i främmande länder, i hvilka C. skulle deltagit, men ehuru åtskilliga af dessa återgifvas i hans egna bref och anteckningar, ha de dock, i den mån de kunnat kontrolleras, visat sig vara mer eller mindre uppdiktade. C. älskade att insvepa sin ungdomstid i en viss mystisk dager och handskades ej alltid så noga med sanningen. Åtskilliga af hans äfventyr från denna tid återgifvas i den lefnadsbeskrifning öfver upptäckaren, som utkom i Venezia 1571 och som enligt uppgift skulle vara en italiensk öfversättning af en på spanska af sonen Fernando C. författad biografi. I verkligheten torde denna lefnadsbeskrifning vara en tendensskrift, i hvilken dock några af Fernando C. författade skrifter blifvit begagnade och kompilerade. En af de legender, som där berättas, är den, att C. år 1477 skulle besökt Island och färdats ännu fem breddgrader längre mot norr, men uppgiften är obestyrkt. Själf uppger C., att han under flera år seglat vida omkring, men att de aflägsnaste länder, som han besökt, varit England i norr och Guinea i söder.
När C. kom till Portugal är ovisst; möjligen var det först 1476, vid samma tid som en sjöstrid egde rum vid Kap S:t Vincent, i hvilken han enligt legenden skulle deltagit. I Savonas notariatsakter försvinner hans namn 1474, och resan till England (eller möjligen Island) 1477 torde han sannolikt företagit från Portugal; ännu senare infalla några sjöresor till Guinea. I Portugal äktade han, troligen ej före 1478, Felipa Moñiz Perestrello, hvars far, italienare till börden, varit ön Porto Santos (vid Madeira) förste länsherre (d. 1458). Genom detta giftermål fick hans lif en fastare hållning; han lefde i Lissabon, dit alla underrättelser om nyupptäckta länder och fjärrbelägna öar sammanströmmade och där sägner och äfventyr från hafvet voro i svang bland sjömännen. Han kom äfven i tillfälle att studera sin svärfaders efterlämnade skrifter, dagböcker och sjökartor och att sysselsätta sig med hvarjehanda kosmografiska arbeten, reseskildringar och skepparhistorier, hvilka närmast berörde portugisernas färder på oceanen. Att förbindelsen med den förnäma kolonistfamiljen Perestrello ledt honom in på upptäckarbanan kan betraktas som säkert. För att orientera sig i gängse kosmografiska läror studerade han flitigt ett 1410 utgifvet litet arbete, "Imago mundi", af kardinalen Pierre d'Ailly, i själfva verket en kritiklös kompilation ur äldre verk - särskildt Roger Bacons "Opus maius". Ett exemplar af denna bok, ännu bevaradt i columbinska biblioteket i Sevilla, är försedt med latinska randanmärkningar af C:s egen hand, och man ser, att han fått en mängd af sina geografiska och astronomiska kunskaper från nämnda bok, som sålunda väsentligen varit mellanledet mellan honom och de grekiske auktorerna. Af kardinalens bok inhämtade C., att paradiset låg på ett berg i fjärran östern, att hafvet mellan Spaniens västkust och Indiens östkust enligt Aristoteles' åsikt var tämligen smalt och att man enligt Senecas utsago med förlig vind kunde segla öfver detsamma på några få dagar. Härtill kom att, enligt vittnesbördet i Esras fjärde bok, 6/7 af jorden utgjorde land och endast 1/7 täcktes af vatten. I Portugal hörde C. äfven underliga ting berättas om hafvet i väster. Hans svåger Pedro Correa La Cunha, som förvaltat Porto Santo 1458-73, försäkrade att ett stycke snidadt trä, ej arbetadt med järn, anträffats vid stranden af Porto Santo och att stora rör, som icke växte i Europa, där drifvit i land. Från Azorerna meddelades, att vid ihållande västliga vindar sällsamma trädstammar (barrträd, som ej växte på platsen) kommit till synes och att vid ön Flores en gång hade uppvräkts tvenne lik af en främmande människoras o. s. v. Genom familjen Perestrello har C. troligen också fått del af den inom vissa kretsar i Portugal diskuterade praktiska möjligheten af upptäcktsfärder västerut. På ett eller annat sätt hade han nämligen fått veta, att det redan sedan flera år tillbaka förelåg en bestämd plan för en sådan västlig oceanfärd och att denna färd, som planerats af florentinaren Toscanelli, enligt uppgjord beräkning skulle leda till Kina och Indien på en kortare väg än den af portugiserna hittills försökta rundt Afrikas kontinent. Planen att söka Indien i väster öfver oceanen beslöt nu C. att vidare utveckla och om möjligt sätta i verket.
Med anledning af en framställning från konung Alfons V i Portugal hade den berömde florentinske naturforskaren Toscanelli 1474 sändt nämnde konung en karta, som visade möjligheten af en västlig sjöväg till Indien. Den portugisiska planen att söka denna sjöväg lades emellertid å sido; men C., som fått kunskap om planen, vände sig, enligt egen uppgift (dock ej före 1479), direkt till Toscanelli, som på anmodan sände honom en kopia af kartan jämte afskrift af ett förut till konungens biktfader Martinez skrifvet bref med upplysande kommentarier. I ett följande bref angaf Toscanelli den västliga vägen som "ej blott möjlig, utan äfven riktig och säker ... den för till mäktiga konungariken och berömda städer och provinser". Toscanellis på latin skrifna bref till Martinez är bevaradt i columbinska biblioteket i Sevilla, och biskop Las Casas, som 1552-61 skref sin berömda "Historia de las Indias", förklarar uttryckligen, att han haft Toscanellis karta och bref framför sig. Däremot finnes den mellan C. ock Toscanelli förda brefväxlingen bevarad endast i
Källa: Project Runeberg ·
