Sida 213
Civiläktenskap
Totalinkomsterna, lönebesparingar och räntor inberäknade, stego till 2,216,417 mark 38 penni och totalutgifterna till 1,330,917:07.
Pensionsinrättningen förvaltas, enligt nu gällande reglemente af 26 febr. 1896, af en direktion, sammansatt af sex direktörer och tre suppleanter. Dessa, som väljas af samtlige delegarna, skola vara ämbets- och tjänstemän i de fem första pensionsklasserna. Hvartannat år sker omval af de tre äldste direktörerna jämte suppleanterna, och i sammanhang därmed utses äfven af delegarna revisorer för granskning af kassans förvaltning under de närmast föregående tvenne åren. L.*
Civilstånd, den ställning en person såsom äkta eller oäkta barn och såsom gift, ogift, änkling eller änka eller frånskild intager inom familjen. Uttrycket härleder sig från Frankrike, hvarest, efter införandet af civiläktenskapet, genom lag af 20 sept. 1792 föreskrefs, att af särskilda tjänstemän (officiers de 1'état civil) skulle föras register, i hvilka borde antecknas alla de omständigheter, som rörde medborgarnas civilstånd, såsom födelse, giftermål och dödsfall. Dessa register (actes de l'état civil) ega laga vitsord, till dess det blifvit genom domstols utslag förklaradt, att däri gjord anteckning är oriktig och att rättelse bör ega rum. - I Sverige konstateras en persons civilstånd genom kyrkoböckerna, som föras af prästerskapet. C. W.*
Civiltà cattolica, La [tjivilta'], "katolsk kultur", en 1850 grundlagd italiensk tidskrift, som utkommer i Rom 2 gånger i månaden och skrifves uteslutande af jesuiter samt intager en ytterligt klerikal, antinationell ståndpunkt.
Civiläktenskap l. Borgerligt äktenskap, jur., är ett sådant äktenskap, som af slutas inför en statens ämbetsman, utan att för dess rättsliga giltighet någon kyrklig handling är af nöden. Enligt den äldre kyrkorätten erfordrades för äktenskapets giltighet endast kontrahenternas samtycke, och den kyrkliga välsignelsen, om ock påbjuden af kyrkan, uppfattades ej såsom ett nödvändigt villkor därför. Detta förhållande ändrades för den katolska kyrkan genom ett på det tridentinska konsiliet (1545 -63) fattadt beslut, enligt hvilket kontrahenternas samtycke skulle i vittnens närvaro gifvas inför kyrkoherden. Inom den protestantiska kyrkan utvecklade sig under 17:e årh. den rättsuppfattningen, att den i sammanhang med kontrahenternas förklaring meddelade prästerliga välsignelsen är en nödvändig form för ingåendet af äktenskap, och denna uppfattning blef under 18:e årh. förhärskande. Tillvaron af olika trosbekännelser inom samhället äfvensom de konflikter, hvilka de särskilda religionssamfundens uppfattning af äktenskapsrätten medförde, hafva dock sedermera föranledt civiläktenskapets införande, antingen såsom den af staten ovillkorligt föreskrifna formen för äktenskaps ingående eller såsom en för alla valfri form eller slutligen såsom en nödfallsutväg, då det af någon anledning kan möta svårighet att få en kyrklig vigsel till stånd.
Obligatoriskt för alla är civiläktenskapet i Frankrike sedan 1792. Genom den franska rättens utbredning har det såsom obligatoriskt sedermera införts äfven i bl. a. Belgien och Italien. Allmänt obligatoriskt civiläktenskap förekommer numera äfven i Holland, där det redan 1795 ersatte det sedan långt tillbaka i tiden existerande fakultativa, d. v. s. valfria, civiläktenskapet, vidare i Schweiz (1874), Tyska riket (1875) och Ungern (1894). Fakultativt för alla är civiläktenskapet i England (sedan 1836). I Skottland, där det "reguljära" äktenskapet skall ingås inför en präst, kvarstår bland sätten för ett "irreguljärt" äktenskaps ingående den äldre kyrkorättens blotta fordran på kontrahenternas samtycke. Såsom nödfallsutväg för vissa särskilda fall förekommer civiläktenskapet i Österrike, på Pyreneiska halfön och i Skandinavien. I Danmark tillätes sålunda enligt lag af 13 april 1851 civiläktenskap mellan personer af olika trosbekännelser samt mellan medlemmar af de religionssamfund, hvilkas präster icke äro berättigade att förrätta vigsel. Frågan om införande af allmänt - obligatoriskt eller fakultativt - civiläktenskap står för öfrigt på dagordningen i Danmark. I Norge, där civiläktenskap för vissa fall infördes redan 1845, gäller numera en lag af 27 juni 1891, delvis ändrad genom en lag af 27 juli 1896. Enligt dessa senare lagar är den civila formen fakultativ vid giftermål mellan främmande (inklusive mosaiska) trosbekännare sinsemellan, liksom vid giftermål mellan sådan trosbekännare och medlem af statskyrkan. I Sverige infördes genom en k. förordning 20 jan. 1863 civiläktenskap såsom obligatorisk form för äktenskap mellan kristen och mosaisk trosbekännare. Genom k. förordningen 31 okt. 1873 ang. främmande trosbekännare och deras religionsöfning blef civiläktenskapet erkändt såsom en laglig form äfven vid giftermål mellan kristna trosbekännare sinsemellan. I denna k. förordning stadgas nämligen, att äktenskap mellan personer, af hvilka ingendera tillhör svenska kyrkan eller främmande trossamfund med sådant prästerskap, att konungen funnit åt detsamma kunna anförtros att förrätta vigsel med laga verkan och förty medgifvit rättighet därtill, skall ingås inför borgerlig myndighet, samt att äktenskap ej mindre mellan personer, som tillhöra olika främmande trossamfund, af hvilka åtminstone ettdera har sådant prästerskap, som nyss är nämndt, än ock mellan medlem af svenska kyrkan och bekännare af främmande kristen troslära må afslutas antingen medelst vigsel, förrättad af därtill berättigad präst inom enderas trossamfund, eller inför borgerlig myndighet. I k. förordn. 15 okt. 1880 har slutligen civiläktenskap för vissa fall införts såsom laglig form vid giftermål statskyrkans medlemmar sinsemellan. Lagen ifråga påbjuder nämligen borgerlig vigsel såsom obligatorisk för det fallet att någon, som ej blifvit döpt eller som icke inom svenska kyrkan begått Herrans nattvard, men icke heller tillhör främmande trossamfund, önskar ingå äktenskap. Genom en lag af 13 maj 1898 hafva bestämmelserna i 1880 års lag dock så till vida modifierats, som val mellan kyrklig och borgerlig vigsel medgifvits för det fallet, att endera af kontrahenterna (eller båda) visserligen är döpt, men icke deltagit i konfirmation eller nattvardsgång inom kyrkan, för så vidt han eller hon dock åtnjutit konfirmationsundervisning af präst inom kyrkan och af denne funnits beredd att, efter undergången konfirmation, få tillträde till Herrens nattvard. 1904 års riksdag hemställde - i nära öfverensstämmelse med 1903 års kyrkomöte -, att k. m:t måtte för riksdagen framlägga förslag till sådan ändring i gällande bestämmelser, att borgerlig vigsel
Källa: Project Runeberg ·
