Sida 187
Cinq-mars
omfattar många arter, hvilka utmärka sig genom å grenarnas öfre delar motsatta blad, som äro skaftade, äggrunda, aflånga eller nästan hjärtlika, helbräddade, läderartade, glatta, ofvantill glänsande, med vanligen 3 hufvudnerver. Blommorna äro gulhvita, med 9 ståndare. Frukten är ett enfröigt, af blomkalken till hälften omgifvet bär. - De mest bekanta arterna äro C. Camphora Nees (Laurus L.), som lämnar kamfer, C. zeylanicum Breyn., moderväxten till den äkta kanelen eller Ceylon-kanel, och C. Cassia Blume, som anses lämna kanel-kassia, kinesisk kanel eller den vanliga kanelen samt kanelknopp. Jämte de nämnda användas i Ostindien flera andra arter såsom kryddor, enär de alla utmärka sig för aromatiska beståndsdelar (flyktiga oljor), företrädesvis i bark och blad. Exempelvis må nämnas C. Culilawan Bl., hvilken har en bark, som till lukt och smak lifligt påminner om kryddnejlikor. Jfr Bärnsten (sp. 858), Kamfer och Kanel. O. T. S. (G. L-m.) Cinnamomura zeylanicum.
Cinnober l. Cinober (af grek. kinnabari, pers. zinjarf), miner. och kem., svafvelkvicksilfver, sammansatt enligt formeln HgS. Detta ämne förekommer vanligen som impregnation i sedimentbergarter, stundom kristalliseradt i små hexagonalt tafvelformiga kristaller eller romboedrar. Färgen är röd, genomskinlig till ogenomskinlig, med diamantartad glans. Egentl. vikt 8,0. Cinnobern förbrinner vid upphettning i luften samt gifver svafvelsyrlighet och kvicksilfvergas; i slutet kärl sublimerar den oförändrad. Cinnober är kvicksilfrets förnämsta malm. Vid Almadén tillverkas däraf årligen omkr. l mill. kg. kvicksilfver, vid New Almaden (Kalifornien) 2 mill., vid Idria endast 3-4 tusen kg. I Sverige är cinnobern ej funnen anstående. Cinnober är äfven en röd målarfärg, som dock sällan utgöres af malen mineralisk cinnober, utan i stället vanligen är med konst framställdt svafvelkvicksilfver i röd modifikation. För sådant ändamål blandas kvicksilfver med svafvel under uppvärmning, hvarvid en svart form af svafvelkvicksilfver uppstår. Genom denna produkts sublimering i järnpannor, försedda med hjälm och förlag af lera, fås cinnober i röda, sammanhängande finkristalliniska massor, hvilka sedan krossas och malas. Konstgjord cinnober kallas äfven vermillon. P. T. C.*
Cinnor, fornhebreiskt musikinstrument. Se Kinnor.
Cinober. Se Cinnober
Cino da Pistoja [tjlnå-], Guittoncino Sinibaldi l. Sinibuldi, italiensk skald och rättslärd, f. 1270 (efter hvad det vanligen uppgifves, men troligen något tidigare), d. 1336, föreläste civilrätt vid flera italienska lärosäten och utarbetade en kommentar till "codex justinianus". Såsom skald tillhör han den florentinska skolan, il dolce stil nuovo, en vidare utveckling af den bolognesiska. Han var vän med Dante och växlade sonetter med honom, men hans diktning (sonetter och canzoner) är dunkel och förkonstlad, och äfven själfva formen är ofta svag. Liksom hela den skola han tillhör, besjunger han hufvudsakligen kärleken. Flera af hans sånger äro riktade till en kvinna vid namn Selvaggia. J. M.
Cinq-Mars [samär], Henri Coiffier de Ruzé d'Effiat, markis de C., fransk hofman, f. 1620. Andre son till markis d'Effiat, marskalk af Frankrike, kom C. redan som barn till hofvet, där kardinal Richelieu ville använda honom som spion. Genom sitt fördelaktiga yttre tilldrog han sig mycken uppmärksamhet och vann hastigt stort inflytande hos Ludvig XIII, som gjorde honom till kapten vid sitt lifregemente och redan vid 19 års ålder till öfverstallmästare. "Le grand", som C. efter denna sin värdighet kort och godt kallades, blef snart öfvermodig och ville icke gå Richelieus ärenden, utan sökte t. o. m. uttränga denne ur konungens gunst. Hans hat till kardinalen växte, när denne satte sig emot hans äregiriga anspråk: att förmäla sig med prinsessan Maria Gonzaga af Mantova, bli hertig och pär, få öfverbefälet för en här samt säte och stämma i statsrådet. Vid hofvet bekämpade C:s och Richelieus partier hvarandra, och C. sökte oupphörligt uppreta konungen mot kardinalen samt planlade slutligen dennes mördande. Han drog en mängd officerare på sin sida, förband sig med hertigarna af Orléans och Bouillon, med parlamentsrådet de Thou m. fl. och slöt 13 mars 1642 förrädiskt ett fördrag med Spanien, som lofvade de sammansvurne 17,000 man hjälptrupper
Källa: Project Runeberg ·
