Sida 538
Cykloid
1367); sådana torde i allmänhet hafva uppburit små blad.
Den betydelse cykadofyterna hafva inom nutidens vegetation är vida underordnad den, som de hade under forna geologiska perioder. De funnos redan, ehuru sparsamt, mot slutet af stenkolsperioden och under den permiska perioden, antagligen såsom direkta afkomlingar af pteridospermer, och deras antal tilltog i hög grad under trias- och jura-perioderna, under hvilken senare de, efter hvad det tyckes, nådde höjdpunkten af sin utveckling. De bildade då, jämte barrträd och kärlkryptogamer, jordens förnämligaste landvegetation. Ännu vid början af kritperioden var deras antal ganska stort; men sedan de angiosperma dikotyledonerna uppträdt, blef deras roll alltmera underordnad. Cykadofyterna, som nu äro inskränkta nästan endast till jordens tropiska och subtropiska länder, hade under nämnda geologiska perioder en mycket vidsträcktare utbredning, hvilket väl till största delen berodde på det varma klimat, som då var rådande på jordytan. Man har funnit lämningar af dem såväl på Grönland och Spetsbergen som inom det antarktiska området. Äfven i Sverige voro de allmänna vid tiden för bildandet af Skånes kolförande formation och Hörs sandsten, och f. n. torde bortåt ett 50-tal olika slags cykadofytblad därifrån vara kända. Äfven stammar och blomdelar äro där funna. A. G. N.
Cykel (af grek. kyklos), cirkel, krets, omkrets, tidrymd; sago- eller diktkrets (diktcykel), en sammanhängande följd af historiska dikter med en gemensam medelpunkt (jfr Kykliska skalder); detsamma som velociped (se d. o.). - I tidräkningen nyttjas ordet cykel om en serie af år, efter hvars slut vissa kronologiska förhållanden åter inträda i samma lägen som förut: årens söndagsbokstäfver få samma ordningsföljd, nymånarna infalla på samma datum o. s. v. De i kronologien förekommande cyklerna äro hufvudsakligen tre: solcykeln l. solcirkeln (i julianska kalendern 28, i den gregorianska egentligen 25,200 år), efter hvars förlopp veckodagarna åter inträffa på samma månadsdagar; måncykeln (19 år), efter hvars slut månens faser återkomma på samma månadsdagar; och indiktionscykeln (15 år); till hvilka kan läggas stora påskcykeln (532 år), en sammanslagning af sol- och måncyklerna. Genom föreningen af dessa tre cykler bildas julianska perioden (7,980 år). Cyklerna anordnades egentligen för att man lättare skulle kunna bestämma de kyrkliga högtidsdagarna. Genom deras användning erhåller man likväl endast tillnärmelsevis tidpunkten för de astronomiska företeelserna, t. ex. nymånarna. Jfr Computus ecclesiasticus och Period. G. E.*
Cykladerna (Kykladerna, grek. Kyklades, af kyklos, cirkel), en grupp öar i Egeiska hafvet, utanför Greklands östra kust, s. ö. om Eubea, så kallade af de gamle grekerna på grund af sitt kretsformiga läge omkring den heliga ön Delos, i motsats till Sporaderna, de "spridda" öarna. De ligga på en underhafsplatå, som icke sjunker under 500 m. och som i n. v. sluter sig till Attika och Eubea. Mot s. och ö. sjunker den brant ned i det djupa bäcken, som skiljer öarna från Kreta och Peloponnesos. De bilda kvarlefvor af ett väst-östligt berg, som ännu i mellersta tertiärtiden förband Grekland med Mindre Asien, och de bestå nästan uteslutande af kristallinisk skiffer och marmor. Deras riktning bestämmes af de från n. v. till s. ö. gående förkastningslinjerna. Till Grekland räknas 211 öar, hvarjämte några (Astypalaia, Syrina, Kerpe l. Karpathos) höra till Turkiet. De äro alla bergiga, vattenfattiga och kala. Endast få, såsom Naxos, tillåta en större odling. Befolkningen lefver därför hufvudsakligen af fiske och sjöfart. I forntiden voro öarna, ryktbara för sin fruktbarhet och sitt behagliga klimat; men numera sakna de all trädvegetation. De viktigaste produkterna äro: vin, olja, bomull, silke, sydfrukter och honung. Handeln är liflig; många goda hamnar finnas. Den största och tillika den högsta är Naxos (Ozia, 1,003 m.). De grekiska Cykladerna bilda ett län (nomarki), som har en areal af 2,695 kvkm. med 134,747 inv. (1896), 50 på l kvkm. Efter deras läge delar man dem i en östlig och en västlig grupp, en mellangrupp och en västlig sidogrupp. De förnämsta bland de östra, hvilka betraktas som insulära fortsättningar af Eubeas berg, äro (med det officiella skrifsättet): Andros, Tenos, Mykonos, Mikra-Delos, Megale-Delos, Naxos och Amorgos; bland de västra, fortsättningen af Attikas berg: Keos, Kythnos, Seriphos, Siphnos, Sikinos och Thera. Till mellersta raden höra: Gyaros, Syros, Paros, Antiparos, Ios och Anaphe; till västra sidogruppen: Melos, Antimelos, Kimolos, Polynos och Pholegandros. Hufvudplats och medelpunkt för samfärdseln var i forntiden Mikra-Delos; nu är Hermupolis, på Syros, nomarkiens hufvudstad. J. F. N.
Cyklamin, farm., giftigt ämne i Cyclamen- och Primula-arter, tillhörande saponinsubstansernas grupp (se Cyclamen och Saponin).
Cykliska föreningar (af grek. kyklos, ring), kem., kallas inom den organiska kemien sådana föreningar, som innehålla slutna ringformiga kedjor, vare sig af endast kolatomer eller kolatomer med kväfve-, syreeller svafvelatomer. Föreningar med kedjor af endast kolatomer kallas homocykliska (af grek. homos, samma), af kol- jämte andra atomer heterocykliska (af grek. heteros, annan). Om de ringformiga kedjorna äro fullt mättade, kallas föreningarna alicykliska. P. T. C.*
Cykliska skalder. Se Kykliska skalder.
Cyklisk blomma, bot., blomma, som består af ett antal (ofta liktaliga) kransar (grek. kyklos). Hos dikotyledonerna finnas vanligen 5 sådana kransar (1 foderblad, 1 kronblad, 2 ståndare, 1 fruktblad), hvarför efter denna typ byggda blommor kallas pentacykliska (af grek. pente, fem). G. A.*
Cyklist (af grek. kyklos, hjul), idkare af hjulsport. Se Velociped.
Cyklit (lat. cyclitis), oftalm., inflammation af ciliarkroppen (strålkroppen). Se Ögonsjukdomar.
Cyklografi (af grek. kyklos, cirkel, och grafein, skrifva), geom., en geometrisk projektionsmetod, vid hvilken en punkt P framställes genom dess vinkelräta projektion p på bildplanet jämte en cirkel, hvars medelpunkt är p och hvars radie är afståndet Pp. Metoden framställdes först af den tyske geometrikern W. Fiedler uti hans "Cyklographie oder construction der aufgaben über kreise und kugeln" (1882). P. H.*
Cykloid (af grek. kyklos, cirkel, och eidos,
Källa: Project Runeberg ·
