Sida 176
Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. B. Temperamentsolikheter (forts. och slut)
afpassande efter åhöraren eller läsaren, ett ämne, som är af ganska stor vikt i och för sig samt tillika står i nära sammanhang med dessa föreläsningars uppgift. I denna fråga hafva mycket olika åsikter blifvit framställda, och frågan är verkligen både omfattande och svår. Vi skola dock försöka att i någon mån klargöra den för oss.
Frågan har bedömts från tre olika synpunkter, och på grund häraf har man uppställt tre olika principer eller ledande grundsatser för språkformen, eller vidsträcktare taget: för muntlig och skriftlig framställning i allmänhet, med afseende på ej blott språket, utan äfven anordnande och urval af innehållet. Af dessa principer kan den första kallas »ändamålsenlighetsprincipen» eller den »opportunistiska» principen, den andra »geniprincipen» eller den »subjektiva» principen, samt den tredje »innehållsprincipen» eller den »objektiva» principen.
Lägger man hufvudvikten på ändamålsenligheten, så sätter man som hufvudregel: »Tala och skrif så, att dina ord hos din åhörare eller läsare lättast, säkrast och fullständigast framkalla just den verkan, du åsyftar, vare sig det gäller, att han blott skall förstå det, du har att meddela, eller du vill påverka hans omdöme, känsla eller fantasi.» Härtill fordras naturligtvis, att man noga känner sin åhörares eller läsares egenheter och omsorgsfullt lämpar sig efter dem.
Den subjektiva principen, som vi också kallade »geniprincipen», förmanar däremot: »Tala och skrif
Källa: Project Runeberg ·