Sida 177
Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. B. Temperamentsolikheter (forts. och slut)
så, som det bäst passar för dig själf! Begagna den form och de uttryck, som falla sig naturligast för dig, och som mest anslå dig själf!» Såsom ett uttalande i denna riktning kunna vi räkna det svar, som den unge Cicero fick af det delfiska oraklet. Han hade frågat Apollo, hvilken väg han skulle välja för att nå äran, och Pythia svarade honom: »Följ din egen genius, ej hopens mening!» Denna föreskrift gällde tydligen lefnadsvägen i allmänhet, men Cicero var dock redan då i första rummet talare och skriftställare; och regeln måste alltså förnämligast gälla hans verksamhet som sådan.
Den objektiva principen eller »innehållsprincipen» lyder sålunda: »Hvarje slags innehåll betingar, -- hufvudsakligen på grund af sin natur, men delvis också genom traditionens makt, -- en viss, för detta innehåll särskildt egnad form: begagna den!» -- Denna princip tyckes SPENCER företrädesvis hylla i sin berömda essay Philosophy of style.
Vi märka lätt, att alla dessa principer innebära berättigade och nyttiga föreskrifter. Men vi märka äfven, att hvar och en är ensidig och icke kan ensam tillämpas utan att vålla olägenhet. Följer man enbart ändamålsenlighetsgrundsatsen, så utsätter man sig för att väcka misstro såsom inställsam och karaktärslös. Rättar man sig helt och hållet efter geniprincipen, utan att bekymra sig om sitt publikum, så är det sannolikt, att man ej blir tillräckligt förstådd. Och icke heller är den tredje grundsatsen, den, att man bör låta innehåll och
Källa: Project Runeberg ·