Sida 228
Tillfälligare (historiska) olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. A. Skriftspråkets konservatism
utgör ett i alla enskildheter noga bestämdt, för alla svenskar, som kunna anses »bildade», alldeles likartadt språk.
Skriftspråket -- eller åtminstone den stela, opersonliga normalprosan -- har redan ganska länge, kanske ett århundrade eller mera, varit så enhetligt och likformigt, att man blott ytterst sällan kan i en författares skrifter upptäcka något, som röjer hans hemorts dialektiska egenheter. En skåning, en gotländing eller en dalkarl kan nu för tiden, om han erhållit ordentlig utbildning, skrifva lika god svenska som en stockholmare eller nyköpingsbo.
Men denna enhet och likformighet, som förefinnes i vårt allmänna skriftspråk, motsvaras icke af lika stor öfverensstämmelse mellan de bildades tal öfver hela landet.
Det språk, vi bruka till muntliga, otvungna meddelanden, undandrager sig (kan man säga) en
Källa: Project Runeberg ·