Sida 298
Tillfälligare (historiska) olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. C. Skriftspråket har i större omfång efterbildat utländskt skriftspråk
undvikas. Har nu uttrycket en gång kommit in i svensk skrift, så kan det lätt komma igen flera gånger och till sist bli tolereradt.
För öfrigt är det ej blott vid öfversättning eller bearbetning af ett särskildt original, som språklånen flöda in från den utländska litteraturen. Äfven vid själfständigare författande stå våra skriftställare under inflytande af talrika reminiscenser från de skrifter på tyska, franska, engelska eller andra främmande språk, som de studerat, och hvilka kanske i mycket högre grad än den ihemska litteraturen varit föremål för deras intresse och efterbildning.
Den litterära vägen har sannolikt vida mer än den muntliga tillfört den yngre nysvenskan språklån. Dessa hafva företrädesvis inkommit från Tyskland och Danmark, ej blott för de täta förbindelsernas skull, utan ock därför, att ett tyskt och ännu mera ett danskt ord vanligen genom helt ringa ljudförändringar kunnat få svenskt utseende; äfven tyska (och danska) konstruktionssätt hafva jämförelsevis lätt kunnat öfverflyttas till vårt språk, enär de på grund af den allmänna likheten språken emellan snarare undgått uppmärksamheten.
Men icke allt språkligt lånegods har fattat lika fast fot hos oss. Det, som inkommit på litterär väg, har ofta stannat i vårt skriftspråk, utan att förmå tränga in i det otvungna, lediga samtalsspråket. Ty detta har på det hela förhållit sig mera afvisande mot språklånen och alltså förblifvit mera nationellt, hvilket det så mycket lättare kunnat göra,
Källa: Project Runeberg ·