Sida 49
Närmare fastställande af uppgiften
»lågprosan», så faller det sig lättast att kalla den mellanprosa. Vill man, utom mellanställningen mellan hög- och lågprosa, äfven antyda den tredje artens allmänna användning och dominerade ställning, så kan man bruka namnet centralprosa.
Normalprosa, centralprosa och mellanprosa (i synnerhet det förstnämnda) blifva alltså de namn, som i det följande komma att användas för att beteckna den typiska och mest representativa arten af skriftspråket.
*
De små prof på bildadt, otvunget talspråk och på normalprosa (centralprosa eller mellanprosa), som vi nyss ställde bredvid hvarandra, visade, att olikheterna mellan de båda språkarterna äro rätt betydande och af flera olika slag. Vi kunde se, att »normalprosan» ofta följer andra regler i ljudlära, formlära och syntax än talspråket, samt att den till en del har annat ordförråd. Detta är ju, för öfrigt, något, som enhvar af Eder säkerligen längesedan har lagt märke till, när han jämfört det språk, han talar, med det, han skrifver.
Att nu blott uppräkna olikheterna vore ett nyttigt företag och ej så alldeles lätt; ty ingen har hittills, så vidt jag kunnat finna, underkastat sig mödan att samla dem.
Källa: Project Runeberg ·