Sida 58
Tankespråket och dess förhållande till tal och skrift
»skaldeingifvelsen», »sånggudinnans hviskningar», och hvad man annars kan ha gifvit den för vackra namn.
Vi hafva fäst oss hufvudsakligen vid sådana fall, där det inre talet icke står under viljans medvetna inflytande, icke af viljan ledes eller drifves i någon viss riktning, utan tyckes vara fritt eller, som man också säger ledes af fantasien.
När tanken är fri, är den oftast så snabb, att reflexionens försök att fasthålla dess form misslyckas. Också i denna mening gäller det, som RUNEBERG säger i sin lilla sköna dikt, »Tanken»:
»Tanke! se, hur fågeln svingar under molnet lätt och fri Äfven du har dina vingar och din rymd att flyga i.
Klaga ej, att du vid gruset, som en fånge, binds ännu. Lätt som fågeln, snabb som ljuset. mer än båda fri är du.»
Vi pläga ej heller göra några försök att fasthålla den »bevingade» tanken i dess ursprungliga form, så framt vi icke vilja omsätta den i tal eller skrift.
Dock händer det äfven annars någon gång -- särskildt då man blir frapperad af sin egen tanke -- att man underkastar den ett närmare skärskådande. Man kan då göra egendomliga iakttagelser, framför allt angående förbindelserna mellan de olika leden i en fri tankegång, i tänkandets väg, då det,
Källa: Project Runeberg ·