Sida vii
Innehåll
vissa logiskt nödvändiga satsdelar eller satser. -- Afbrott. -- Blir talet mera tidsbesparande än skriften? -- Luckor i framställningen med afseende på innehåhlet: ofrivilliga, afsiktliga .............................. 179.
ÅTTONDE KAPITLET. Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. D. I hvilka afseenden är normalprosan sparsammare på ord? Normalprosan behöfver i regeln icke samtalsspråkets tillägg af förtydligande, kompletterande, upphäfvande, inskränkande eller förstärkande innehåll. -- Normalprosan meddelar en persons framställning, samtalet två eller fleras frågor och svar, påståenden och instämmande eller afvikande yttranden. -- För bättre minnes och för säkerhets skull gjorda upprepanden bli mindre nödvändiga i skrift än i tal... 209.
NIONDE KAPITLET. Tillfälligare (historiska) olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. A. Skriftspråkets konservatism. Om (le »tillfälligare» (»historiska») olikheternas namn, arter, behandling. -- Behandlingens svårigheter: på grund af lokala växlingar, individnella egenheter och idiosynkrasier; anmärkning om »förtydligandet». -- Skriftspråket följer ej talspråkets ljudlättnader eller analogiändringar. -- De förenklade talspråksformerna böra få insteg i skrift; anmärkningar om deras ålder och om tidigare försök att häfda deras rätt. -- Skriftspråket accepterar ej vissa af talets syntaktiska ändringar ej heller vissa af dess nyheter i ordförräd och ordbetydelser, -- men uppehåller många i talspråket förlorade såväl »formord» som »innehållsord». 225.
TIONDE KAPITLET. Tillfälligare (historiska) olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. B. Skriftspråket har ändrat eller öfvergifvit gammalt språkbruk.
Källa: Project Runeberg ·