Sida 76
Tankespråket och dess förhållande till tal och skrift
ord, lyssnar han till dem liksom med åhörarens öron -- bedömer dem från dennes ståndpunkt --, och då märker han ofta nog af sig själf, att han begagnat ett olämpligt uttryck. Stundom kan han också se på sin åhörares min, att denne ej förstår eller icke är belåten. Felet hjälpes genom tillägg. Man säger om samma tanke i förbättrad form, inskränker eller utvidgar, förmildrar eller förstärker.
Det otvungna samtalsspråket kommer, oaktadt den talandes uppmärksamhet på sina ord, alltid att bevara ganska mycket af tankespråkets egendomliga, individuella form och friskhet; ty förbindelsen mellan det inre och det yttre språket är här så nära och lätt. Därför måste också den talande ofta vara på sin vakt, att icke hans fria tänkande, som löper bredvid det af talet bundna tänkandet, drager honom ifrån det, han föresatt sig att säga, och in på andra områden.
Hvad nu särskildt beträffar skrifvandet, författandet, så försiggår detta, som vi förut sagt, jämförelsevis mycket långsamt, ehuru det skall frambringa den produkt, som hastigast kan tillegnas. Att skrifvandet går så långsamt, beror till en del på själfva teknikens beskaffenhet. Våra bokstäfver äro ju ej från början uttänkta till att blifva de enklaste möjliga att skrifva, och vår »flytande» handstil kan ej väsentligen förkorta arbetstiden. Stenografisk skrift är väl mycket behändigare, men
Källa: Project Runeberg ·