Sida 15
jorden. Natt åker förut med hästen Rimfaxe (fn. Hrimfaxi), från hvars mule hvarje dag faller dagg öfver dalar. Dag far med hästen Skinfaxe (fn. Skinfaxi), hvars man upplyser luft och jord.
Nörfi eller Narfi; jfr ty. nare, narbe, ärr. Naglfari, Udr (= Anðr, rikedom?), Dellingr äro till sin härledning osäkra. Hrimfaxi, som har rim-manke, och Skinfaxi, som har skinande manke, af faxi, manke.
Att asaläran ej kommit till oss ren och oblandad, utan bildad af flere element, det visar en del af det här anförda: himlakropparne, som förut voro gnistor från Muspelhem, hafva här föräldrar; jorden, som danades af Ymes kropp, härstammar här från natten. Mycket häraf är dock helt enkelt metaforer, i hvilka föremålens egenskaper framträda såsom personer. Då ordet Narfve, nattens fader, helt säkert motsvarar det ty. narbe, ärr, fördjupning, så blir den enklaste förklaringen denna: natten är djupets dotter; från djupets klyftor uppstiger hon. Narfve är det samma som grekernas Erebos, den underjordiska natten, liksom Nyx den jordiska (Petersen, sid. 60).
Vinden kommer från en jätte, Räsvälg (fn. Hræsvelgr), som i örngestalt sitter vid himmelens norra ände och slår med sina ofantliga vingar.
Hræsvelgr, likslukare, af hræ, lik, och svelgia, svälja.
Regnbågen eller Bäfrast (fn. Bifröst) är gudarnes strålande väg till jorden.
Bifröst af bifa, bäfva, och röst, rast, väg; således: den gungande (bäfvande) bron, vägen.
§ 6. Fornjot och hans slägt.
Fornjot (fn. Fornjótr) hade tre söner Ler (fn. Hler), Loge (fn. Logi) och Kåre (fn. Kári), hvilka
