Sida 29
Mellan gudars och menniskors verld finnes en å, Ifving (fn. Ifing), som öppen skall rinna under tidernas lopp och aldrig fryser till.
Ifing af if eller ifi, tvifvel.
Här talas blott om denna tidens verldar, hvarför det är ett uppenbart fel att dit räkna Gimle (se § 26). Såsom det synes, tänkte man sig Hels rike såsom en särskild afdelning af Niflhem. I fysisk bemärkelse är Ifving luften, som sväfvar fram och tillbaka och aldrig fryser till; i andlig bemärkelse (ss. hos Grundtvig) betecknas dermed, att den stora striden mellan guddomsgnistan i oss och det djuriska elementet icke kan biläggas.
Språken. En sång i Eddan, som heter Allvismál, lär oss att känna de särskilda väsendenas språk. De ord, som höra till gudars och menniskors tungomål, äro ofta urgamla men återfinnas i verkliga språk (tyska och nordiska), medan de andra väsendenas vanligen äro simplare ord eller omskrifningar och figurliga talesätt. Så t. ex. heter jorden hos menniskor: jörðr, jord; hos asar; fold, land; bland vaner: vegar, vägar; bland jättar: ígroenn, alltid grön; bland alfver: groandi, groende; bland dvergar: aurr, ler.
Jfr Homerus, som äfven gör skilnad på gudars och menniskors språk, samt anför ord af båda.
§ 14. Ygg-drasil.
Verlden föreställes också under bilden af ett träd. Askträdet Ygg-drasil (fn. Ygg-drasill) är bilden af verlden såsom ett helt, såsom en enda stor organism. Det beskrifves sålunda. Det är det största och bästa träd; dess grenar utbreda sig öfver hela verlden och nå upp öfver himmelen. Det har
