Sida 32
II. Gudalifvet.
*
§ 15. Odin.
Asarne stå i den innerligaste gemenskap med hvarandra, de hafva ett gemensamt ursprung, och det är Allfader (fn. Alfaðir), som från begynnelsen varit till, men såsom en kraft, hvilken ännu icke yttrat sig. Den sig förverkligande Allfader blir Odin (fn. Óðinn), från hvilken alla andra asar utgå.
Odins väsen och namn. Odin är det allt genomträngande väsendet: »som en andeflägt genomströmmar han lifvet och herskar deri». Han är gudars och menniskors fader. Han skapar icke tingens begynnelse, men han ordnar och upprätthåller allt; lifvet utgår ifrån honom och i denna mening kallas han skapare (fn. gautr); alla andliga väsenden mottaga från honom sin lifsande. Med Vile och Ve skapar han himmel och jord, med Höne och Loder menniskan, och sjelf gifver han henne ande. Från honom komma alla andeliga gåfvor: skaldskap och inspiration och all kunskap (runor); men han är också krigets upphof. Han är den äldste af alla gudar, och huru mägtiga de öfriga gudarne än äro, tjena honom dock alla som barn sin fader. Hans väsen är olikt de andras deri, att han icke är bunden vid någon enskild verksamhet, utan omfattar alla på en gång, ej är inskränkt till någon tid, utan är tidens konung och herre. Derigenom är han Allfader. Asarnes rika, sköna krans i Valhall är ej annat än en återspegling af Allfaders rika,
