Sida 83
Ragnarökr, gudarnes skymning, af ragna, gen. af regin n. pl. (se sid. 20), och rökr, skymning, mörker, eller Ragnarök n. pl., gudarnes undergång, af rök, en saks utveckling från början till slut, upplösning. Naglfar af nagl, 1. nögl, nagel, och far, skepp; kallades så, emedan det var gjordt af döda menniskors naglar. Vigriðr, valplats, af vig, strid, och riða för vriða, vrida, knyta samman.
Hvilka magter uppträda mot hvarandra i den sista stora striden? De, som hittills herskat öfver himmel och jord, och mot dem deras eviga fiender, de krafter, som utvecklat sig, innan himmel och jord blefvo skapade, och de, som utvecklat sig i jordens och hafvets sköt. Från Muspelhem komma Muspels söner i skinande rustning, rimtursarne utgöra den andra skaran, och den tredje skaran är Lokes barn. De som förut stridde i lifvet, fälla nu hvarandra i döden. Odin, från hvilken allt lif utgått, uppslukas af Fenresulfven, den jordiska elden. Ulfven åter dödas af den oförgänglige Vidar, naturkraften utanför menniskolifvet. Tor strider med Midgårdsormen: moln och haf förstöra hvarandra ömsesidigt. Frö, som efter Balders död är den klaraste och renaste magten, dödas af Surt, den himmelska eldverldens väktare. Hemdall med den skimrande regnbågen och Loke, den jorden genomströmmande elden, döda hvarandra (jfr Petersen, sid. 323).
§ 26. Återfödelsen.
Ur hafvet uppstiger en ny jord, härligt grön, forsarne falla och örnen flyger hän öfver bergen. Ej mindre skön än den slocknade solen, vandrar en ny sin moders bana. Osådda skördar växa. Allt ondt är öfvervunnet. Balder och Höd komma till baka och bo samman i Ropts segersalar. Höne får fritt följa sitt val, och de båda brödernas (Balders och Höds) söner bebo det vida Vindhem. Vidar och
