Sida 40
andens gud, som förmäler sig med det jordiska sinnet: Jord är det obildade i menniskoanden, Frigg det ädla sinnet. Kind det trotsiga sinnet.
Andra Odins hustrur äro Grid (ib, Griðr), Gunlöd (fn. Gunnlöð) m. fl.
Man jemföre hos grekerne Uranos och Gaja, Zevs och Demeter! Jord är Gaja, Frigg Demeter; hvad svarar mot Hind? De lycklige, de behöfde henne ej, de kände ej vår långa, stränga vinter (Petersen, sid. 148).
§ 17. Tor
Odins väsen eller asamagten öfver hufvud utvecklar sig vidare i Odins söner: de äro utströmningar af hans allmänna väsen.
Tor (fn. þórr) är son af Odin och Jord, samt den äldste och mägtigaste af Odins söner. Han är torndönsguden, den visserligen fruktansvärda, men välsignelsebringande åskans gud, de luften rensande och jorden befruktande regnskurarnes gud. Han är förfärligt stark och fruktansvärd i sin vrede, men tillika i hög grad godmodig. Han är en oaflåtlig beskyddare af gudar och menniskor, af den bebodda jorden, men en fiende till jättarne, de onda naturmagterna. Han ljungar icke för att förstöra jorden, utan för att välsigna henne; åkerbruket, i synnerhet jordens förberedelse dertill är framför allt föremål för hans omvårdnad.
Vare sig Tor visar sig som yngling eller gubbe, bär han ett rödt skägg: hans natur är eld; styrkans bälte, Megingjord (fn. Megingjarðr) omgifver hans länder; hammaren Mjölne (fn. Mjölnir) svingar han i sin hand och har jernhandskar att fatta honom med; han åker på en vagn med två bockar, från hvilkas tänder och hofvar gnistor utflyga, och den
