Sida 25
Tor förblifver alltid segrande, och till och med några vänskapliga förhållanden uppstå. Men inom gudaverlden sjelf uppstår en splittring: Loke skiljer sig från Odin och ställer sig sjelfständig mot asarne. Dermed är det onda uppkommet, hvilket småningom genomtränger hela verlden och slutligen, då de förut segerrikt bekämpade magterna resa sig med ny kraft, medför hennes undergång (jfr H. Lüning, sid. 47).
Asagudarnes antal. Ofta framhålles asarnes tolftal, men det framträder dock ej tydligt. På Idavallen uppföra asarne åt sig tolf säten och dess utom ett högsäte åt Allfader. »Det är 12 guddomliga asar», men vid uppräknandet (i Snorres Edda) blifva de 14, Loke inberäknad, hvarvid dock Härmod (se § 19) och Höne fattas. För att få fram tolftalet måste man frånskilja Njord och Frö, som äro vaner, Höne, hvilken såsom gislan kom till vanerne, samt Loke i följd af hans affall. Följaktigligen äro de tolf asarne: Odin, Tor, Balder, Härmod, Ty, Brage, Hemdall, Höd, Vidar, Vale, Ull, Forsete.
§ 11. Vaner.
Vaner (fn. Vanir) kallas det lugna, böljande hafvets, det allt organiskt lif genomträngande vattnets guddomligheter. De beteckna vattnets alstrande krafter, men likasom vattnet (hafvet) i sig upptager hela naturen och återspeglar henne, likaså är hos vanerne kunskapen om det förflutna och det tillkommande. De äro derför befrämjare af vetande och kultur, af välstånd och ordnadt samhälle. Då asarne äro den fasta tankens gudar, äro vanerna den rörliga känslans gudar. Asar och vaner bekrigade i början hvarandra, men slöto sedan fred och genom deras förbindelse uppnår gudalifvet sin högsta utveckling.
