Sida 55
den stora salen. »Hvi äro Fröjas ögon så vilda? Det brinner ur hennes blick likt eld.» Den sluga tärnan sade: »Fröja sof icke i åtta nätter, så trängtade hon till jättarnes verld.» In kom jättens arma syster för att bedja om brudgåfva, sägande till den förmenta Fröja: »lemna dina röda ringar från händerna, om du vill vinna min vänskap och huldhet.» Då qvad Trym: »bären hammaren in att bruden viga, läggen Mjölne i möns knä, vigen oss samman med Vars band!» Hjertat log i Lorrides bröst, då han, hård i hugen, kände sin hammare. Trym dräpte han först, och krossade derpå hela jätteslägten. Den gamla jättesystern, som bedt om brudgåfva, fick slag för klingande guld, hugg af hammaren för ringars mängd. Så fick Odins son sin hammare åter (Sæm. E.: Hamarsheimt 1. þrymskviða).
þrymr, den larmande, dånande, af þruma, larma, dåna.
Få eddadikter hafva så, som denna, genomträngt, folket öfver hela norden. När Tor hvilar, d. v. s. när sommaren med sitt åskväder är förbi, larmar och rasar den lösta jättekraften i oväder och stormar; hon har röfvat Tors hammare, d. v. s. hon tror sig kunna efterhärma Tor. Men Tor far och hemtar sin hammare och bringar jättekraften till ro. Den i denna myt omtalade huvudprydnaden, brudelin, är ännu i bruk på Island.
§ 18. Balder.
Balder (fn. Baldr) är son till Odin och Frigg. Han är så fager till utseende, att det lyser af honom. Han är ljusets gud, men han är icke blott naturens ljus, utan ock själens ljus, renheten, oskulden, godheten. Han är tillika den visaste och mildaste af asarne och hans domar äro oryggliga. Han är hela naturens, gudars och menniskors älskling. Hans boning är Bredablick (fn. Breiðablik), och der kan
