Sida 102
Elfte brefvet
föranstaltat de medel, som hon behöfver för sin tillväxt Den högsta vishetens afsigter kunna icke tillintetgöras; afsigter utan medel till deras ernående vore icke vishet. Frukta således icke, min vän! för sömn och dvala. Skulle jag tro, att själen bortsomnade i århundraden och årtusenden, så kunde jag lika lätt tro, att hon bortsomnade i en hel evighet, eller, med andra ord, att hon blef död tillika med kroppen; ty denna dvala är ej annat än en död. Det förra är lika så litet öfverensstämmande med själens natur och med Skaparens vishet, som det senare. Trösta dig heldre med den glada tanken, att din själ, befriad ifrån kroppens fängelse, hastar sin sannskyldiga bestämmelse till mötes, att hon stiger allt högre i fullkomlighet och dervid tillika allt högre i lycksalighet. På denna öfvertygelse grundar sig min frimodighet, hvarmed jag tänker på min sista stund, och det skulle hjertligen glädja mig, om du, bäste vän! kunde få samma öfvertygelse och samma frimodighet. Med denna önskan framhärdar jag din m. m.
ELFTE BREFVET.
Min värdaste vän! Mina betydligaste tvifvelsmål äro således undanröjda; mitt förnuft är tillfredsstälde så tillfredsstälde som det enligt sakens natur kan blifva. Här kan icke egen erfarenhet tala, andres erfarenhet kan icke vittna, matemati-
Källa: Project Runeberg ·