Sida 151
Sjuttonde brefvet
nog Lycklig att kunna framställa denna mening sa tydligt, att du fattat henne rätt, så skall det hjertligen glädja din m. m.
SJUTTONDE BREFVET.
Så framt den mening, som du, min älsklige vän! i din senaste skrifvelse har yttrat angående det rum, hvarest de ifrån knoppen skilde själarna vistas, eger sannolikhet, (och jag kan ej neka till att hon synes sannolik) så måste jag ock medgifva de följder som du deraf drager. Således äro då de aflidnas själar ännu ibland oss, således kunna de igenkänna sina qvarlemnade vänner, vistas omkring dem och verka på dem, så framt de icke bortkallas till högre och vigtigare göromål, i följe af sin höga bestämmelse. Denna tanke är ej allenast ganska tillfredsställande för mig, då jag ser mina saliga vänner skiljas vid stoftet, utan den väcker ock hos mig en noga varsamhet i alla mina gerningar. Mine bortgångne vänner kunna således ledsaga mig på alla mina vägar, gifva akt på alla mina steg, känna hela min vandel; det är följaktligen icke likgiltigt, huru jag i anseende till dessa vänner förhåller mig, icke likgiltigt, om mitt uppförande är godt eller ondt, dygdigt eller lastbart; tilläfventyrs skulle jag kunna misshaga dem genom mina odygder, likaså mycket som jag gläder dem genom min dygd. Denna tanke skall visserligen
Källa: Project Runeberg ·