Sida 122
Trettonde brefvet
visserligen måste medfölja henne in i det tillkommande? Af allt detta ser du, min vän! att din förmenta erfarenhet bär ingenting kan bevisa. De inkast du bar gjort mot själens medvetande om sitt förbigångna tillstånd hafva, vid en nogare undersökning, endast styrkt mig i den öfvertygelsen jag eger. Måtte du af hvad jag anfört också vinna en lika öfvertygelse; det skulle hjertligen glädja din m. m.
TRETTONDE BREFVET.
Din senaste skrifvelse bar hos mig väckt anledning till mycket allvarliga betraktelser öfver mig
. sjelf. År det sanning, åtminstone förekommer det mig ganska sannolikt, att själen tager medvetandet om sitt framflutna lif och om sina begångna gerningar med sig in i det tillkommande, så är det visserligen af högsta vigt för mig, när jag en gång skall lemna detta lifvet, att då hafva sa handlat, att jag ingenting bar att ångra, ingenting alt förebrå mig sjelf, hvarigenom min lycksalighet och min själs lugn må kunna störas i det tillkommande. Af menskliga svagheter och öfverilningar erfar jag väl många bär i lifvet; men jag hoppas väl, att dessa icke skola störa mitt lugn i evigheten. Jag vet, att fullkomlighet omöjligen kan uppnås här på jorden. Så länge min själ ar innesluten i en sinnlig
kropp, måste hon nödvändigt deltaga i kroppens
Källa: Project Runeberg ·