Sida 153
Adertonde brefvet
att möta dem. Med längtan afvaktar jag ditt svar, såsom din m. m.
ADERTONDE BREFVET.
Ja, min vän! Dina tvifvelsmål emot min mening angående det rum der själen efter kroppens död vistas har jag länge förutsett och väntat; jag bar också fordom haft samma tvifvelsmål; och jag kan ej göra mer, än meddela dig de skäl, med hvilka jag har tillfredsställt mig sjelf. Du menar, att åsynen af alla de oordningar, som oupphörligen följa på hvarandra i denna verlden, skulle oroa själen i sitt lugn och minska hennes lycksalighet. Men, min vän! månne det vi anse för oordning också verkligen så är? I Guds stat kan väl knappt något finnas, som i egentlig mening förtjenar att kallas oordning. Vi tro oss ofta blifva varse oordningar, emedan vi känne tingen blott styckevis; de förekomma oss likasom de voro kastade om hvarannan, utan afsigt; vi kunne ej inse de enskilda delarnas sammanhang, deras inbördes förhållande, deras medverkan till gemensamt ändamål, till det helas väl oeh bestånd; vi äre icke i stånd att se öfver det hela, derföre tro vi oss ofta finna oordningar, der ett mera genomträngande, ett allt skådande öga skulle finna plan, ordning, öfverensstämmelse och fullkomlighet. Hagel, stormar, ljungeldar, öfversvämningar, jordbäfningar tyckas vara
Källa: Project Runeberg ·